Det går väl framåt hoppas jag. Svårigheten är absolut formen på arbetet då jag är van vid "vanlig" uppsatsform. Det svåra ligger i att lita på det egna språket och känna att det okej att använda sina egna tankar och kopplingar mycket mer. Men samtidigt känns det trevligt att få vara lika kreativ med texten som med gestaltningen.
I morgon kommer jag lägga upp skiss på hur jag tänker att mitt arbete ska presenteras.
lördag 21 december 2013
måndag 16 december 2013
En kvick tanke
Som jag hade förutspått glider gestaltningen och textarbetet bra hand i hand. Nya tankar väcks hela tiden och nu är det bara tiden som sätter gränserna. Att hinna med att skriva och samtidigt arbeta på gestaltningen kräver mitt svett och det gör att bloggen blir lidande. Svårt att ha kvar ord i fingrarna efter arbetet med texten.
Men, jag arbetar vidare på teckningen där jag lyfter ut profilbilder och statusuppdateringar från Facebook. Från en verklighet till en annan eller samma?
Samtidigt har tankarna kring gestaltningen utvecklats och går mot en annan presentation. En slags tanke kring fragment, överblick, utlämnande, övervakning och sammansmältning. En referens till detta är ett kommande spel, Watchdogs. I detta spel har man som huvudkaraktär möjligheten att "hacka" människor genom sin mobiltelefon. Man kan inte ta över deras handlingar, men däremot få tillgång till en otrolig mängd information genom några knapptryck. Så som det redan fungerar i dag för de flesta.
Men, jag arbetar vidare på teckningen där jag lyfter ut profilbilder och statusuppdateringar från Facebook. Från en verklighet till en annan eller samma?
Samtidigt har tankarna kring gestaltningen utvecklats och går mot en annan presentation. En slags tanke kring fragment, överblick, utlämnande, övervakning och sammansmältning. En referens till detta är ett kommande spel, Watchdogs. I detta spel har man som huvudkaraktär möjligheten att "hacka" människor genom sin mobiltelefon. Man kan inte ta över deras handlingar, men däremot få tillgång till en otrolig mängd information genom några knapptryck. Så som det redan fungerar i dag för de flesta.
 |
| Watchdogs |
fredag 13 december 2013
Dåligt bloggat
Tyvärr har bloggandet hamnat i skymundan för tillfället. Det är mycket text och tankar kring alla håll vilket gör att huvudet blir rörigt och saker glöms av. Lägg där till en internetlöst hem och frustration över leverantörer av detta så..
Men, nu är jag tillbaka och ska försöka blogga med full kraft under de sista veckorna.
Det jag gör just nu:
Texten byggs, rivs, repareras och rustas. Problemet hittills har varit att forma spetsen på den, att finna det riktiga dilemmat jag vill fånga med den, men tror jag är på god väg. Det handlar om att ett slags glapp mellan verklighet och verklighet just nu. Att användning av till exempel Facebook framställs som "trams" i skolan, när det enligt mig tvärtemot är en identitetskapande scen som inte går att bortse från. Samtidigt är det, som både min text och gestaltning ska belysa, ett verktyg för att se sig själv och andra som objekt.
Jag ska försöka återkomma med mer inom kort. Nu Lucia.
Men, nu är jag tillbaka och ska försöka blogga med full kraft under de sista veckorna.
Det jag gör just nu:
Texten byggs, rivs, repareras och rustas. Problemet hittills har varit att forma spetsen på den, att finna det riktiga dilemmat jag vill fånga med den, men tror jag är på god väg. Det handlar om att ett slags glapp mellan verklighet och verklighet just nu. Att användning av till exempel Facebook framställs som "trams" i skolan, när det enligt mig tvärtemot är en identitetskapande scen som inte går att bortse från. Samtidigt är det, som både min text och gestaltning ska belysa, ett verktyg för att se sig själv och andra som objekt.
Jag ska försöka återkomma med mer inom kort. Nu Lucia.
lördag 7 december 2013
Det lite smått ironiska med...
....att sitta och skriva uppsats samt arbeta med gestaltning utan att ha egen tillgång till internet. Då arbetet handlar till största del om just internet.
onsdag 4 december 2013
Fragmenteringen
Med hjälp av bitar från ett flöde bygger jag upp mig själv.
Med hjälp av bitar från mig själv bygger jag upp mig själv igen.
Sedan är jag överallt.
Med hjälp av bitar från mig själv bygger jag upp mig själv igen.
Sedan är jag överallt.
tisdag 3 december 2013
Förflyttningen
Vad är det som händer när jag förflyttar de digitala identiteterna från Facebook till en annan plats? Vad finns under den digitala förpackningen om jag öppnar den?
söndag 1 december 2013
Work in Progress
En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt.[1][4](wikipedia)
Fullt kör just nu. Jag använder mig av Facebook och människors små förpackningar i den stora lådan som är datorn. Jag flyttar deras profilbilder till mitt eget, samt stjäl deras statusuppdateringar för att kombinera dessa till egna ord. Ja, ni fattar kanske.
Fullt kör just nu. Jag använder mig av Facebook och människors små förpackningar i den stora lådan som är datorn. Jag flyttar deras profilbilder till mitt eget, samt stjäl deras statusuppdateringar för att kombinera dessa till egna ord. Ja, ni fattar kanske.
fredag 29 november 2013
Fredag, 29/11-2013
Det är nu cirka 30 minuter kvar av denna fredag. Sista fredagen innan halvtid i gestaltningen, då textdelen ska ta vid. Jag tänker dock låta båda processerna löpa jämnsides fram till Dagen D, eftersom jag inte kunnat skilja på dem hittills.
Det jag menar med detta är, att jag låtit min hjärna hänga upp sig alldeles för mycket på textdelen, trots att jag inte börjat med den än. Under hela processen har jag tänkt att alla idéer jag kommer på, måste kunna förankras på ett bra sätt i textdelen. Detta tror jag har hämmat mig en del.
Men, för att komma till någon slags slutsats över vad jag arbetat med under dessa veckor så kan jag beskriva det som att koka soppa på en spik. Nu menar jag inte detta utefter ordspråkets egentliga betydelse, att man gör en soppa utav en "fattig" ingrediens, utan mer som att spiken är temat och soppan är alla dessa olika idéer jag arbetat med.
För ibland känns det som en soppa, om man ser till soppa som;
"-Ja du, det här var en riktigt soppa det...."
Jag påstår inte att jag är helt missnöjd med mitt arbete, eller att jag legat på latsidan under dessa veckor, utan bara att jag fortfarande rör om i kastrullen då och då. Men det är fortfarande samma ingredienser där i.
Det jag dock arbetat med hela tiden handlar om identitet och representation.
"Ordet representation betydde ursprungligen >>presentera igen>>, men fick genom senlatinets inverkan ganska snart betydelsen >>stå för>> - som när en bild >>står för>> personen som avbildats."
(J. Gripsrud, Mediekultur, Mediesamhälle, 2002, s.27)
Efter att ha fotograferat overkliga människor i ett spel, lekt en slags porträttfotograf i en fiktiv stad för att försöka fånga icke-levande människor, övergick tankarna till verkligheten. Jag öste ner saker i kvarnen och började mala för att se vilken sorts resultat jag skulle få. Film och Tv har en stor plats i mitt liv och intresse, vilket gjorde att jag ganska snabbt hittade titeln på mitt projekt,
"Har ni inte sett en människa?".
Det var något med den meningen, i samband med scenen i filmen den tar plats. som fångade mig. Vad är en människa? Hur framställer vi oss själva? Med koppling till citatet ovan började jag titta på människors profilbilder på Facebook. Vilken bild använder man? Varför och vad säger det om människan bakom profilen?
För att återkomma till början av detta inlägg har jag fastnat i dessa banor eftersom jag direkt kunde se mig själv skriva om detta i textdelen. Dels för att det vore intressant för mig själv, både som privatperson men även som bildlärare.
Jag vill inte riktigt släppa tecknandet. Den känslan av att sitta i timmar och bara "göra" är alldeles för lockande igen, så jag fortsätter med att avbilda profilbilder. Vad händer med dessa när de överförs till papper och tusch? Tanken är nu att detta ska utmynna i ett alster modell större, vilket påbörjas just nu, därav inga bilder, men dessa kommer läggas upp under morgondagen så ni eller någon kan ta del av dem.
Det flödesskrivningen har gett mig är en känsla av frihet. Jag försöker göra detta så ofta det går, även om det ibland tar emot mer än en blåsig morgon men minusgrader. Men när det väl släpper och bokstäverna bara ramlar ur mig, då är det otroligt spännande.
Nummer två som kommit ur detta är ytterligare en del till "Facebook-projektet", nämligen status. Precis som med människors profilbilder är statusuppdateringar en del av representationen av en människa. En sida av förpackningen. Det jag då gör med dessa just nu, är att skriva ner dem i min lilla bok, för att sedan använda dem till en egen text. En slags utveckling av flödesskrivningen, bara det att jag använder någon annans ord. Även detta kommer läggas upp mer av under helgen.
Så, jag tänker alltså fortsätta. Inte lägga allt åt sidan för att bara fokusera på textdelen, utan istället skriva utav bara *** och se vad detta tillför min gestaltning. Kanske landar jag i något helt annat i januari, det vet man aldrig.
Under mina praktikveckor har jag sett att det finns så mycket att lyfta med dagens elever i bild. Ämnet står och hostar på tomgång och känns ibland som att det helt på att lägga av. Samtidigt fullkomligt öser bildflöden över oss på alla olika sätt, även om det gäller att välja profilbild, använda rätt hashtag eller skicka en bild som endast går att se i några sekunder.
Hela tiden ska man representera sig själv, identifiera sig själv och andra. Men vad är jag?
Jag vet att detta skulle vara det sista blogginlägget innan måndag. Men jag tänker nog göra fler.
Stäm mig.
Det jag menar med detta är, att jag låtit min hjärna hänga upp sig alldeles för mycket på textdelen, trots att jag inte börjat med den än. Under hela processen har jag tänkt att alla idéer jag kommer på, måste kunna förankras på ett bra sätt i textdelen. Detta tror jag har hämmat mig en del.
Men, för att komma till någon slags slutsats över vad jag arbetat med under dessa veckor så kan jag beskriva det som att koka soppa på en spik. Nu menar jag inte detta utefter ordspråkets egentliga betydelse, att man gör en soppa utav en "fattig" ingrediens, utan mer som att spiken är temat och soppan är alla dessa olika idéer jag arbetat med.
För ibland känns det som en soppa, om man ser till soppa som;
"-Ja du, det här var en riktigt soppa det...."
Jag påstår inte att jag är helt missnöjd med mitt arbete, eller att jag legat på latsidan under dessa veckor, utan bara att jag fortfarande rör om i kastrullen då och då. Men det är fortfarande samma ingredienser där i.
Det jag dock arbetat med hela tiden handlar om identitet och representation.
"Ordet representation betydde ursprungligen >>presentera igen>>, men fick genom senlatinets inverkan ganska snart betydelsen >>stå för>> - som när en bild >>står för>> personen som avbildats."
(J. Gripsrud, Mediekultur, Mediesamhälle, 2002, s.27)
Efter att ha fotograferat overkliga människor i ett spel, lekt en slags porträttfotograf i en fiktiv stad för att försöka fånga icke-levande människor, övergick tankarna till verkligheten. Jag öste ner saker i kvarnen och började mala för att se vilken sorts resultat jag skulle få. Film och Tv har en stor plats i mitt liv och intresse, vilket gjorde att jag ganska snabbt hittade titeln på mitt projekt,
"Har ni inte sett en människa?".
Det var något med den meningen, i samband med scenen i filmen den tar plats. som fångade mig. Vad är en människa? Hur framställer vi oss själva? Med koppling till citatet ovan började jag titta på människors profilbilder på Facebook. Vilken bild använder man? Varför och vad säger det om människan bakom profilen?
För att återkomma till början av detta inlägg har jag fastnat i dessa banor eftersom jag direkt kunde se mig själv skriva om detta i textdelen. Dels för att det vore intressant för mig själv, både som privatperson men även som bildlärare.
Jag vill inte riktigt släppa tecknandet. Den känslan av att sitta i timmar och bara "göra" är alldeles för lockande igen, så jag fortsätter med att avbilda profilbilder. Vad händer med dessa när de överförs till papper och tusch? Tanken är nu att detta ska utmynna i ett alster modell större, vilket påbörjas just nu, därav inga bilder, men dessa kommer läggas upp under morgondagen så ni eller någon kan ta del av dem.
Det flödesskrivningen har gett mig är en känsla av frihet. Jag försöker göra detta så ofta det går, även om det ibland tar emot mer än en blåsig morgon men minusgrader. Men när det väl släpper och bokstäverna bara ramlar ur mig, då är det otroligt spännande.
Nummer två som kommit ur detta är ytterligare en del till "Facebook-projektet", nämligen status. Precis som med människors profilbilder är statusuppdateringar en del av representationen av en människa. En sida av förpackningen. Det jag då gör med dessa just nu, är att skriva ner dem i min lilla bok, för att sedan använda dem till en egen text. En slags utveckling av flödesskrivningen, bara det att jag använder någon annans ord. Även detta kommer läggas upp mer av under helgen.
Så, jag tänker alltså fortsätta. Inte lägga allt åt sidan för att bara fokusera på textdelen, utan istället skriva utav bara *** och se vad detta tillför min gestaltning. Kanske landar jag i något helt annat i januari, det vet man aldrig.
Under mina praktikveckor har jag sett att det finns så mycket att lyfta med dagens elever i bild. Ämnet står och hostar på tomgång och känns ibland som att det helt på att lägga av. Samtidigt fullkomligt öser bildflöden över oss på alla olika sätt, även om det gäller att välja profilbild, använda rätt hashtag eller skicka en bild som endast går att se i några sekunder.
Hela tiden ska man representera sig själv, identifiera sig själv och andra. Men vad är jag?
Är detta jag? Mina markörer?
Min identitet? Vad representerar jag?
Jag vet att detta skulle vara det sista blogginlägget innan måndag. Men jag tänker nog göra fler.
Stäm mig.
tisdag 26 november 2013
Makeover!
Ytterligare en referens till mitt arbete är en tv-show jag ser just nu, Beauty and the Geek. Här paras nördar och skönheter ihop i par för att lära varandra om livet. Smart och ful vs. snygg och dum.
En del av showen, precis som i många andra program fokuserar på delen med makeovers. Här får nördarna en hel genomgång, ny frisyr, nya kläder osv för att få en ny yta. Alla tappar hakan. Va!? Han är ju snygg nu! Jösses!
Jag medger att även jag gillar detta momentet. Någon blir en helt ny person genom att ändra sitt utseende.
Återigen förpackning. Byt förpackning och du säljer mer.
En del av showen, precis som i många andra program fokuserar på delen med makeovers. Här får nördarna en hel genomgång, ny frisyr, nya kläder osv för att få en ny yta. Alla tappar hakan. Va!? Han är ju snygg nu! Jösses!
Jag medger att även jag gillar detta momentet. Någon blir en helt ny person genom att ändra sitt utseende.
Efter handledning
Jag försöker snäva ner mitt projekt. Bryta ner det till så endast de starkast punkterna finns kvar.
"Har ni inte sett en människa"
Identitet.
Yta.
Representation.
Presentation.
Under handledningen kommenterade Lotta mitt arbete genom att säga att hon tänkte på paketering.
"The Package". Kanske är det detta mitt projekt handlar om. Paketeringen, ytan som representerar det som finns inuti. Jag forskar därför i paketering just nu, har för övrigt ett arbete hos posten där jag levererar paket till folk och fä om dagarna, vilket gör att jag dagligen hanterar paket genom att bara få se dess yta. Det som känns bra just nu är att jag inte längre velar runt angående vad mitt projekt ska handla om, utan istället bara utforskar olika sätt att presentera det. Även om jag inte är klar just nu så känns det som tiden borde räcka. Den skriftliga delen ska dra igång nästa vecka, vilket jag välkomnar, då jag tror de två delarna kommer kunna samarbeta bra.
Så jag fortsätter arbeta. Kanske med ett snäpp högre tempo nu, vill ju ha något att visa till nästa veckas redovisning. Jag fortsätter teckna personers profilbilder för att se vad som händer när jag har många. Jag börjar paketera. Kanske mig själv.
"Har ni inte sett en människa"
Identitet.
Yta.
Representation.
Presentation.
Under handledningen kommenterade Lotta mitt arbete genom att säga att hon tänkte på paketering.
"The Package". Kanske är det detta mitt projekt handlar om. Paketeringen, ytan som representerar det som finns inuti. Jag forskar därför i paketering just nu, har för övrigt ett arbete hos posten där jag levererar paket till folk och fä om dagarna, vilket gör att jag dagligen hanterar paket genom att bara få se dess yta. Det som känns bra just nu är att jag inte längre velar runt angående vad mitt projekt ska handla om, utan istället bara utforskar olika sätt att presentera det. Även om jag inte är klar just nu så känns det som tiden borde räcka. Den skriftliga delen ska dra igång nästa vecka, vilket jag välkomnar, då jag tror de två delarna kommer kunna samarbeta bra.
Don't judge a book by its cover
Kommer att tänka på detta gamla talesätt. Allt handlar ju om paketeringen och ytan. Vilka vi vill vara bestäms utifrån ytan vi visar upp. Vem är jag och hur kan jag förmedla detta på ett bra sätt?
Referens/Inspiration : Simon Gärdenfors
 |
| Hans stil och yta kommer från godisförpackningar som han även samlar på. |
Referens/Inspiration : MixMax
 |
| Det gamla spelet. Samla på ytor för att skapa en hel karaktär. |
Cirkeln. Det är lustigt hur det fungerar ibland. Helt plötsligt inser jag att jag är och nosar på den första uppgiften vi fick i kursen om samtidskonst. Vi skulle välja ett verk från Biennalen på Röda Sten och jag valde Nabil Boutros. Hans fotografier av sig själv fast som olika personer. Hur ytan direkt ger oss signaler om vem vi tror personen är.
söndag 24 november 2013
Det här är jag
Det jag gör nu är att avbilda människor utifrån deras profilbilder på Facebook. Deras framsida till Mappen, deras förpackning.
 |
| Med kaffe, självklart. |
lördag 23 november 2013
Bildmappen
För att förtydliga mina tankar kring bildmappen:
Den dök upp i tankarna kring "visa vem du är". Om och om igen stöter man på bildmappen ute i skolorna. Jag hade en under bild skolgång, på VFU användes den och många av mina skolkamrater just nu känner till den. För mig och många andra var detta det första man fick göra i bildundervisningen i skolan. Häfta ihop två stora ark, lämna en öppning, skriv ditt namn på "framsidan" och rita/måla något, gärna något som har med dig själv att göra. Mappen ska representera dig i ämnet bild.
Sedan förvaras allt som ska sparas i mappen.
Det finns mycket kring mappen. Vad väljs ut och sparas? Ofta(?) tror jag endast de färdiga alstren sparas i mappen, vilket gör att skisser, misslyckade försök, tankar osv hamnar i återvinningen och inte i bildmappen. Jag märkte detta då jag gjorde en snabb lektion i kroki under min VFU. Eleverna var inte alls van vid denna typ av lektion och teknik, vilket gjorde att nästan alla skrynklade ihop sina snabba skisser och kastade. Jag försökte lönlöst insistera på att de skulle spara allt men ingen ville. Istället gapar bildmappen tom och blir till ett stressmoment tror jag. Jag måste ju fylla mappen med bilder innan betygen ska sättas!
Mappens yta blir även den intressant. Hur ska den se ut? Vem är jag? Ska jag rita en symbol för mitt favoritlag i en sport eller klistra dit fjädrar? En nyfikenhet växer fram angående detta. Analysera mappar utifrån kön? De vanligaste symbolerna?
Lite som tex Facebook. Skapa din profil, skriv ditt namn, visa vem du är genom biler. Fyll sedan din profil med saker. Jag själv använder Facebook men får ofta kommentaren : "Men du använder ju det inte", eftersom jag inte skriver inlägg, postar bilder, gör olika tester som visar vem jag är. Eller som "trendar" just nu, gör mig själv till en seriefigur och visar för att vad jag känner, gör, mår, genom serierutor.
Den dök upp i tankarna kring "visa vem du är". Om och om igen stöter man på bildmappen ute i skolorna. Jag hade en under bild skolgång, på VFU användes den och många av mina skolkamrater just nu känner till den. För mig och många andra var detta det första man fick göra i bildundervisningen i skolan. Häfta ihop två stora ark, lämna en öppning, skriv ditt namn på "framsidan" och rita/måla något, gärna något som har med dig själv att göra. Mappen ska representera dig i ämnet bild.
Sedan förvaras allt som ska sparas i mappen.
Det finns mycket kring mappen. Vad väljs ut och sparas? Ofta(?) tror jag endast de färdiga alstren sparas i mappen, vilket gör att skisser, misslyckade försök, tankar osv hamnar i återvinningen och inte i bildmappen. Jag märkte detta då jag gjorde en snabb lektion i kroki under min VFU. Eleverna var inte alls van vid denna typ av lektion och teknik, vilket gjorde att nästan alla skrynklade ihop sina snabba skisser och kastade. Jag försökte lönlöst insistera på att de skulle spara allt men ingen ville. Istället gapar bildmappen tom och blir till ett stressmoment tror jag. Jag måste ju fylla mappen med bilder innan betygen ska sättas!
Mappens yta blir även den intressant. Hur ska den se ut? Vem är jag? Ska jag rita en symbol för mitt favoritlag i en sport eller klistra dit fjädrar? En nyfikenhet växer fram angående detta. Analysera mappar utifrån kön? De vanligaste symbolerna?
Lite som tex Facebook. Skapa din profil, skriv ditt namn, visa vem du är genom biler. Fyll sedan din profil med saker. Jag själv använder Facebook men får ofta kommentaren : "Men du använder ju det inte", eftersom jag inte skriver inlägg, postar bilder, gör olika tester som visar vem jag är. Eller som "trendar" just nu, gör mig själv till en seriefigur och visar för att vad jag känner, gör, mår, genom serierutor.
Yta, representation, identitet, bigbrother, bildmapp, facebook..
....är några av de saker jag utgår från just nu. Jag kopplar reality-tv med facebook på det sättet att många idag vill visa sig. Man har sin profil som en bild av sig själv. Instagram fungerar som sin egen big brother-kamera som följer en dygnet runt. Man vill visa upp vad man gör, hur man ser ut, var man är, vem man är.
Idag kan egentligen vem som helst vara en reality-stjärna, utan att behöva en tv-produktion bakom sig. Bildflöden skapar en känsla av att följa någon live. Profilbilen blir deltagarnas presentation för att visa vem man är. Hur gör man detta? Vilka attribut och markörer används?
#Splittrat inlägg
#reality
#identitet
Idag kan egentligen vem som helst vara en reality-stjärna, utan att behöva en tv-produktion bakom sig. Bildflöden skapar en känsla av att följa någon live. Profilbilen blir deltagarnas presentation för att visa vem man är. Hur gör man detta? Vilka attribut och markörer används?
#Splittrat inlägg
#reality
#identitet
Litteratur
+ kursplaner, styrdokument osv. Känns som att jag borde ha möjlighet att plocka smått och gott från dessa böcker.
Exempel min flödesskrivning
Den blöta snön landar mot asfalten på den lilla
parkeringen på torget där finns små stugor som säljer åror med
nummer på vinn en tårta till eller önska dig något av tomten i
släden som inte kan glida utan snö. Snön faller och vi med den
sjunger uffe med sin raspiga röst medan medelålders män slänger
sina nävar i luften och spelar luftgitarr till solon.
En näve i luften kan även betyda en kamp mot
något eller bara en känsla av gemenskap som andra inte får. Man
måste tillhöra rätt näve. En rejäl näve hade farfar som dog när
jag var sex han nyptes och tände tändstickor när han fes mer minns
jag inte förutom de hemmavideoband som finns där han vill att jag
håller i döda minkar.
Arbetet går vidare
Så har ytterligare en vecka passerat, känns som jag skrivit det många gånger nu. Jag arbetar vidare med mitt huvudtema som kommit att handla om identitet. Under titeln "Har ni inte sett en människa" utforskare jag detta från olika håll.
Flödesskrivandet är märkligt. Märkligt på det sättet att man inte vet vad som kommer ut ut fingrarna när väl flödet kommer. Jag försöker ta lite tid varje dag att öva på detta och hittills har några spännande meningar dykt upp. Jag gillar verkligen metoden.
Eftersom ämnet identitet är starkt kopplat till skolan känner jag mig ganska trygg i litteratur att använda mig av i textdelen. Jag tänker på ytan, på det som visas upp, det som vi identifierar människor genom, och vill använda mig av det på något sätt. Kanske koppla till populärkultur, tv, film osv, för att stärka kopplingen till elevers egen värld.
Samtidigt har jag, precis som en bra bankrånare, en Plan-B. Jag berättade lite om denna på handledningen i tisdags, men kan inte riktigt släppa detta. Det är något som känns roligt, intressant, kanske upprörande för någon och kan kopplas till bildämnet i skolan. Kanske en bit från temat identitet, men ändå. Vi får se vad som händer.
Mer blogg snart.
Flödesskrivandet är märkligt. Märkligt på det sättet att man inte vet vad som kommer ut ut fingrarna när väl flödet kommer. Jag försöker ta lite tid varje dag att öva på detta och hittills har några spännande meningar dykt upp. Jag gillar verkligen metoden.
Eftersom ämnet identitet är starkt kopplat till skolan känner jag mig ganska trygg i litteratur att använda mig av i textdelen. Jag tänker på ytan, på det som visas upp, det som vi identifierar människor genom, och vill använda mig av det på något sätt. Kanske koppla till populärkultur, tv, film osv, för att stärka kopplingen till elevers egen värld.
Samtidigt har jag, precis som en bra bankrånare, en Plan-B. Jag berättade lite om denna på handledningen i tisdags, men kan inte riktigt släppa detta. Det är något som känns roligt, intressant, kanske upprörande för någon och kan kopplas till bildämnet i skolan. Kanske en bit från temat identitet, men ändå. Vi får se vad som händer.
Mer blogg snart.
onsdag 20 november 2013
Dagens Uppgift: Flödesskrivning
Att flödesskriva är en utmärkt övning av flera anledningar:
- Det inspirerar och kan leda till bra idéer.
- Det skapar en frihetskänsla och lär en att ”släppa loss”.
- Det är avslappnande och skönt att få skriva av sig.
- Det kan hjälpa mot ”skrivkramp” (du vet, när pappret är blankt och man inte får fram ett ord).
Flödesskrivning är enkelt i teorin: ta ett papper och en penna, eller sätt dig framför datorn, och börja skriva. Tänk inte, låt bara orden flöda. Meningarna behöver inte vara logiska eller korrekta (de ska inte vara det alls), och man behöver inte ens sätta punkt. Fastnar man skriver man bara det senaste ordet igen och igen, tills det lossnar, men har man verkligen lyckats ”släppa loss” lär det aldrig behövas.
Att flödesskriva i praktiken är dock lite svårare. Det kan ofta vara svårt att låta bli att gå tillbaka och rätta – vilket det är väldigt viktigt att man inte gör medan man skriver – och det händer att man kör fast om man inte klarar av att släppa taget. Men det är just det där med att släppa taget som är grejen. Lite som meditation, kan man säga.
Ett bra tips är att flödesskriva dagligen. Ta några minuter varje morgon eller kväll och bara skriv. Tänk inte. Med lite övning kan flödesskrivandet ha en riktigt stark effekt på många sätt.
Svårt att komma igång? Välj ut en sak, ett ord, eller något annat och skriv utifrån det.
Ur inspirationssynpunkt är flödesskrivandet bra då man kan gå tillbaka till sin flödestext och låta sig inspireras av vad man själv skrivit. Det kan t.ex. vara ett ord eller en fras som ger upphov till nya idéer, och dessa kan man med fördel jobba vidare på. Det kan vara starten på en ny novell, dikt, eller annan text.
Dagens boktips
Ett ypperligt exempel på utforskande. Både ballongfärden som boken handlar om, men även författarens utforskande, samlande och besatthet.
måndag 18 november 2013
Dagens Karta
 |
| Dagens tankekarta. |
Tror mig ha fastnat för mycket i "verkligheten" och försöker bryta mig loss därifrån. Vilket då blir verklighetsflykten igen och tillbaka några rutor på spelbrädet. Går det ens att fly från verkligheten?
Jag läser en bok = Verklighetsflykt = Att läsa är verkligt. Cirkeln är sluten och hjulet är runt.
Om jag börjar skriva då? Om jag vågar kasta mig ut på detta outforskade område för mig, vad händer då? Alltså, skriva historier. En historia baserad på verkligheten. Based on a true story.
Måla, teckna och brodera med ord. Det är alltid en isande känsla när någon annan ska läsa, men samtidigt är ord roliga.
Jag påminner mig själv om ett konstprojekt jag gjorde för många år sedan. Då jag titulerade mig själv som greve, försökte få tillgång till Riddarhuset som adlig och åkte på fiktiva semestrar som denne Greve Silvertrut. Detta är snart 10 år sedan. Hjulet är runt.
söndag 17 november 2013
.jpg)
lördag 16 november 2013
Veckan som gått
En vecka känns som endast ett ögonblick. Ska jag vara ärlig har denna vecka handlat mycket om att arbeta och tyvärr gäller det inte skolarbete. Det är svårt att kombinera ett heltidsarbete med skolarbete och denna veckans försök med det gjorde att både blogg och skapande blev lidande.
Men inför nästa veckas handledning kommer jag göra mitt bästa för att ta med något fysiskt och jag ser fram emot att diskutera med min handledningsgrupp, det behöver jag nu.
Jag är inne och harvar i tankar kring verklighet, skapad verklighet, identitet, presentation mm och vet inte riktigt hur och var jag ska landa. OM jag skulle utgå från textdelen finns där massor att hämta om identitetssökande i skolan osv, så kanske är det en väg att gå.
Men samtidigt är det ett två klipp från den lilla filmen jag gjorde som jag inte kan släppa. Dels klippet där mannen som tvingas sälja sina elektronikprylar gråter på balkongen och dels klippet från filmen "Man tänker sitt". Egentligen är det kanske hela den filmen som berör mig mycket.
Men jag fastnar vid :
-Vad glor ni på? Har ni inte sett en människa?
-Jo, jag har sett många.
-Jaså?
Jag börjar vandra iväg i tankarna och tänker på filmscener som för evigt fastnat hos mig. Detta är en av dem:
Men inför nästa veckas handledning kommer jag göra mitt bästa för att ta med något fysiskt och jag ser fram emot att diskutera med min handledningsgrupp, det behöver jag nu.
Jag är inne och harvar i tankar kring verklighet, skapad verklighet, identitet, presentation mm och vet inte riktigt hur och var jag ska landa. OM jag skulle utgå från textdelen finns där massor att hämta om identitetssökande i skolan osv, så kanske är det en väg att gå.
Men samtidigt är det ett två klipp från den lilla filmen jag gjorde som jag inte kan släppa. Dels klippet där mannen som tvingas sälja sina elektronikprylar gråter på balkongen och dels klippet från filmen "Man tänker sitt". Egentligen är det kanske hela den filmen som berör mig mycket.
Men jag fastnar vid :
-Vad glor ni på? Har ni inte sett en människa?
-Jo, jag har sett många.
-Jaså?
Jag börjar vandra iväg i tankarna och tänker på filmscener som för evigt fastnat hos mig. Detta är en av dem:
onsdag 13 november 2013
L5B0D0
Startskotten har smällts av och nu rusar vi. Full fart framåt.
Som start på den här kursen gjorde jag den lilla inspirationsfilmen i inlägget nedan. Jag filar vidare på "verklighet" och dess innebörd. Samtidigt svävar olika saker i mitt huvud, tex hur man framställer sig
-Jag heter Henrik och som person är jag....
Detta blir ju ännu mer påtagligt då jag även sitter och skickar jobbansökningar just nu.
"Hej, anställ mig för jag är.."
Så det snurrar på rätt bra uppe i kontoret, som en stockholmare skulle säga. Jag vill dock fortsätta med att teckna och se var det leder mig och kanske text.
Men, kanske film? Kanske göra mig själv till en deltagare i en dokusåpa? En tydlig referens just nu för mig är The Truman Show.
Som start på den här kursen gjorde jag den lilla inspirationsfilmen i inlägget nedan. Jag filar vidare på "verklighet" och dess innebörd. Samtidigt svävar olika saker i mitt huvud, tex hur man framställer sig
-Jag heter Henrik och som person är jag....
Detta blir ju ännu mer påtagligt då jag även sitter och skickar jobbansökningar just nu.
"Hej, anställ mig för jag är.."
Så det snurrar på rätt bra uppe i kontoret, som en stockholmare skulle säga. Jag vill dock fortsätta med att teckna och se var det leder mig och kanske text.
Men, kanske film? Kanske göra mig själv till en deltagare i en dokusåpa? En tydlig referens just nu för mig är The Truman Show.
söndag 10 november 2013
En skiss
Jag ser videon ovan som en skiss eller tankekarta i videoform. Vad är verkligt och hur ser vi på verkligheten?
lördag 9 november 2013
Avslut i mitten
Så var en kurs slut och nästa tar över. Detta inlägg är tänkt att sammanställa min gestaltning i en slags sammanfattning med reflektioner.
Det som jag presenterade på utställningen var ett nedslag i en pågående process. Mina fotografier från en digital värld känns för mig intressanta, samtidigt som jag vill att de ska vara ett nytt startskott för något inför kommande kurs. Jag tror inte jag kommer stanna utan istället använda mig av detta för något nytt. Kanske kan jag fortsätta teckna och jag känner en lust att skriva.
Själva redovisningen gick bra tycker jag. Jag tror jag fick de flesta att förstå syftet med mitt arbete, att på något sätt ifrågasätta verkligheten runt oss genom att använda "verkliga" metoder i en overklig miljö. Det finns mycket att gräva i när det gäller spel. Skapandet av karaktärer är till exempel bara det en saftig fråga att studera. Gör man någon som man själv vill vara och hur agerar man i spelet/kontra världen?
Min process har känts igen för mig. Jag forskar, undersöker olika ingångar och testar mig fram. För mig känns det ibland att jag yrar runt på för många olika platser och stressen tar vid, samtidigt som jag efteråt inser att det mesta jag gör följer en tråd eller ett tema. Från odjur på världskartor till verklighetsflykt och tv-spel. Dock känner jag nu efteråt att jag vill fortsätta, kanske byta spår fast ändå inom samma område. Kanske undersöka vad verklighet är. Reality TV? Diskbänksrealism?
De uppskattande orden från klasskamrater gör att det känns roligt att fortsätta. Det känns dock som vi är väldigt snälla mot varandra under redovisningarna. Vi hyllar och talar gott om allas arbete, detta med all rätt, då alla har arbetat på bra. Men samtidigt kanske vi skulle kunna gå på djupet lite mer i den konstruktiva kritiken. Som ett sätt att förbereda oss inför det STORA redovisningsdagen. Risken att få en chocksmällpåkäftenkritik då gör mig lite nervös. Men, på vägen har vi ju nya handledningar och diskussioner inför detta.
Gestaltningen har varit väldigt rolig och givande som vanligt. Att få ta del av varandras tankar kring skapande, process och konstnärliga gestaltningar gör att jag växer i både tankar och kreativitet. Jag vill göra mer, mer och mer. Det härliga är att utifrån en ungefärlig likadan startpunkt har vi alla spritt oss åt olika håll och kanter som ett bevis på kraften i våra olika processer. Detta gör ju att jag även vill fortsätta se, se och se.
Kanske ligger även mitt projekt ännu närmare kursens start än jag trott.
"Explorer of the World."
För att ta reda på sanningen måste jag utforska. Vända och vrida. Samla på mig erfarenheter, analysera dessa och vara öppen för intrycken omkring mig.
Det känns som om jag samlat på mig mycket under kursen. Jag har hittat ett sätt att fly verkligheten i mitt tecknande igen och vill fortsätta med det. Lustigt nog har detta gjort att jag väljer bort spelets värld för att istället teckna, något som för mig känns riktigt bra! Nu gäller det bara att vara modig och våga fortsätta. Visa upp vad jag gör. Vara stolt över vad jag gör.
Jag tar således med mig mycket saker in i nästa kurs. En vilja att arbeta och göra något bra och intressant. Kanske är det där ihopknytandet av säcken återigen aktuellt? Kanske ska jag för sista gången inom skolan knyta ihop det jag verkligen gillar att göra för en storstilad avslutning med konfetti och Champagne.
Det jag gör nu inför kursstart är att återigen gå igenom mitt material och vända och vrida på allt. Hitta nya ingångar och utgångar. Använda mig av kursboken och ta mig fan arbeta.
Det som jag presenterade på utställningen var ett nedslag i en pågående process. Mina fotografier från en digital värld känns för mig intressanta, samtidigt som jag vill att de ska vara ett nytt startskott för något inför kommande kurs. Jag tror inte jag kommer stanna utan istället använda mig av detta för något nytt. Kanske kan jag fortsätta teckna och jag känner en lust att skriva.
Själva redovisningen gick bra tycker jag. Jag tror jag fick de flesta att förstå syftet med mitt arbete, att på något sätt ifrågasätta verkligheten runt oss genom att använda "verkliga" metoder i en overklig miljö. Det finns mycket att gräva i när det gäller spel. Skapandet av karaktärer är till exempel bara det en saftig fråga att studera. Gör man någon som man själv vill vara och hur agerar man i spelet/kontra världen?
Min process har känts igen för mig. Jag forskar, undersöker olika ingångar och testar mig fram. För mig känns det ibland att jag yrar runt på för många olika platser och stressen tar vid, samtidigt som jag efteråt inser att det mesta jag gör följer en tråd eller ett tema. Från odjur på världskartor till verklighetsflykt och tv-spel. Dock känner jag nu efteråt att jag vill fortsätta, kanske byta spår fast ändå inom samma område. Kanske undersöka vad verklighet är. Reality TV? Diskbänksrealism?
De uppskattande orden från klasskamrater gör att det känns roligt att fortsätta. Det känns dock som vi är väldigt snälla mot varandra under redovisningarna. Vi hyllar och talar gott om allas arbete, detta med all rätt, då alla har arbetat på bra. Men samtidigt kanske vi skulle kunna gå på djupet lite mer i den konstruktiva kritiken. Som ett sätt att förbereda oss inför det STORA redovisningsdagen. Risken att få en chocksmällpåkäftenkritik då gör mig lite nervös. Men, på vägen har vi ju nya handledningar och diskussioner inför detta.
Gestaltningen har varit väldigt rolig och givande som vanligt. Att få ta del av varandras tankar kring skapande, process och konstnärliga gestaltningar gör att jag växer i både tankar och kreativitet. Jag vill göra mer, mer och mer. Det härliga är att utifrån en ungefärlig likadan startpunkt har vi alla spritt oss åt olika håll och kanter som ett bevis på kraften i våra olika processer. Detta gör ju att jag även vill fortsätta se, se och se.
Kanske ligger även mitt projekt ännu närmare kursens start än jag trott.
"Explorer of the World."
För att ta reda på sanningen måste jag utforska. Vända och vrida. Samla på mig erfarenheter, analysera dessa och vara öppen för intrycken omkring mig.
Det känns som om jag samlat på mig mycket under kursen. Jag har hittat ett sätt att fly verkligheten i mitt tecknande igen och vill fortsätta med det. Lustigt nog har detta gjort att jag väljer bort spelets värld för att istället teckna, något som för mig känns riktigt bra! Nu gäller det bara att vara modig och våga fortsätta. Visa upp vad jag gör. Vara stolt över vad jag gör.
Jag tar således med mig mycket saker in i nästa kurs. En vilja att arbeta och göra något bra och intressant. Kanske är det där ihopknytandet av säcken återigen aktuellt? Kanske ska jag för sista gången inom skolan knyta ihop det jag verkligen gillar att göra för en storstilad avslutning med konfetti och Champagne.
Det jag gör nu inför kursstart är att återigen gå igenom mitt material och vända och vrida på allt. Hitta nya ingångar och utgångar. Använda mig av kursboken och ta mig fan arbeta.
tisdag 5 november 2013
Att redovisa något
Det har således blivt dags för att visa upp för människor vad vi gjort under dessa veckor av gestaltning. Läste precis Lisa P´s blogginlägg om varför det alltid är som roligast när man satt ner foten och avslutat något. För mig är detta inte avslutet, utan en slags mitt. Som jag förstår kommer vi fortsätta arbeta utifrån vårat arbete i kommmande kurs, samtidigt vill jag fotsätta själv att undersöka det jag håller på med för tillfället.
En självklarhet är ju att jag inte är först med något. Att min idè är unik, utan tvärtom. Därför läser jag idag en artikel i DailyMail, om fotografen Phil Rose som även han lockats av det virtuella fotandet. Precis som i mitt arbete går han emot spelets huvudtanke med våld och brott för att istället "beväpna sig med kamera istället för pistol".
För mig är detta otroligt intressant ur så många synpunkter. Dels tas spelvärlden upp till nya nivåer och bryter sig ur en form som tilldelats den. Samtidigt finns tankar kring motiv, verklighet, människor och identitet närvarande.
Jag hoppas i alla fall min lilla redovisning kan förklara lite om hur jag tänker.
Här kan ni läsa om Phil Rose!
En självklarhet är ju att jag inte är först med något. Att min idè är unik, utan tvärtom. Därför läser jag idag en artikel i DailyMail, om fotografen Phil Rose som även han lockats av det virtuella fotandet. Precis som i mitt arbete går han emot spelets huvudtanke med våld och brott för att istället "beväpna sig med kamera istället för pistol".
För mig är detta otroligt intressant ur så många synpunkter. Dels tas spelvärlden upp till nya nivåer och bryter sig ur en form som tilldelats den. Samtidigt finns tankar kring motiv, verklighet, människor och identitet närvarande.
Jag hoppas i alla fall min lilla redovisning kan förklara lite om hur jag tänker.
Här kan ni läsa om Phil Rose!
söndag 3 november 2013
Gatan
"Street photography is an art photography that features the human condition within public places and does not necessitate the presence of a street or even the urban environment. The subject of the photograph might be absent of people and can be object or environment where the image projects a decidedly human character in facsimile or aesthetic. The origin of the term 'Street' refers to a time rather than a place, a time when women achieved greater freedom, when workers were rewarded with leisure time and when society left the privacy of their sitting rooms, people engaged with each other and their surroundings more publicly and therein the opportunity for the photographer.
Framing and timing are key aspects of the craft, with the aim of creating images at a decisive or poignant moment. Much of what is now widely regarded, stylistically and subjectively, as definitive street photography was made in the era spanning the end of the 19th Century through to the late 1970s; a period which saw the emergence of portable cameras. The advent of digital photography, combined with the exponential growth of photo-sharing via the internet, has greatly expanded an awareness of the genre and its practitioners."
(Wiki)
Sista handledningen
Det var skönt att få ha lite handledning. Jag har missat några stycken så det kändes behövligt att få landa lite med gruppen och se på vad jag håller på med.
Det som dock blev intressantast blev mina fotografier ur en spelvärld. När jag själv började förklara hur jag gått till väga inser jag hur snurrigt detta blir, hur många lager av intressanta trådar som finns i detta.
Så inför "Nedslags-Utställningen" kommer jag antagligen presentera en del fotografier. Jag har inte valt tema riktigt än, men tror jag kommer fortsätta på porträttfotografering i den virtuella världen. Det är något med de programmerade karaktärerna som väcker ett intresse hos mig. De kallas för NPC, som står för Non-Playable Character, så man kan se dem som statister. När jag gick hem från handledningen i fredags tänkte jag på alla människor jag möter eller ser på min väg hem. Om jag inte känner dem eller spelar en roll i mitt liv, så blir de statister. De har sina egna saker de gör, vilket inte påverkar min promenad hem förutom att de fyller miljön jag ser med mer liv och rörelse.
Jag tror jag behöver en förklarande text till mina fotografier till nästa vecka. Eller, kanske behöver den inte förklara så mycket mer förutom hur jag gått till väga och varför, för att göra det lika snurrigt som det är. Det känns i alla fall som detta projekt går att dyka djupt i, vilket är meningen inför nästa kurs. Blir dessa porträtt mer levande när de ställs ut? Kan man få samma relation kring ett porträtt på en digital statist som en verklig?
torsdag 31 oktober 2013
Vad gör jag?
Man kan väl säga att mitt experiment lyckades. Jag försvann. Helt borta i några timmar och då talar jag inte om droger, utan jag försvann in i en annan värld som jag inte besökt på länge. Jag ritade, som man sa som barn.
Vad ska vi göra?
Ska vi rita?
Ja!
Men nu kommer den tunga stenen igen att det inte känns tillräckligt. Eller, är det teckningen eller utförandet som är viktigt för mig? Samtidigt finns det en spärr inom mig som säger att mina bilder är töntiga.
Men det som lyckades var ju trots allt att mina vykort kunde sätta igång något hos mig. Idag gick jag runt på andrahandsaffärer och samlade på mig fler. Vet dock inte om det blir som jag tänkt mig, själva bilder. Detta ständiga velande Henke! Jag blir galen.
Men mitt i mitt tecknande dyk nya bilder upp och då tillbaka till självporträtt. Varför slingrar jag mig hela tiden när det kommer till teknik? Det är ju ritandet jag tycker om mest, men gör det ändå aldrig. Använder kamera och dator för att göra bilder när jag kan sätta mig vid mitt skrivbord och försvinna.
Jag har i alla fall fler idéer angående porträttbilder som både kopplas till att rita samt en slags verklighet.
Jag fortsätter och försvinner in i en annan värld ett tag i alla fall.
Vad ska vi göra?
Ska vi rita?
Ja!
Men nu kommer den tunga stenen igen att det inte känns tillräckligt. Eller, är det teckningen eller utförandet som är viktigt för mig? Samtidigt finns det en spärr inom mig som säger att mina bilder är töntiga.
Men det som lyckades var ju trots allt att mina vykort kunde sätta igång något hos mig. Idag gick jag runt på andrahandsaffärer och samlade på mig fler. Vet dock inte om det blir som jag tänkt mig, själva bilder. Detta ständiga velande Henke! Jag blir galen.
Men mitt i mitt tecknande dyk nya bilder upp och då tillbaka till självporträtt. Varför slingrar jag mig hela tiden när det kommer till teknik? Det är ju ritandet jag tycker om mest, men gör det ändå aldrig. Använder kamera och dator för att göra bilder när jag kan sätta mig vid mitt skrivbord och försvinna.
Jag har i alla fall fler idéer angående porträttbilder som både kopplas till att rita samt en slags verklighet.
Går bakåt för att komma framåt
Jag gillar att gå tillbaka och se på min process för att komma vidare. Se vad jag tänkt och gjort för att hitta trådar som kan följas upp. Ofta finns där ett mönster som man inte ser direkt men som senare framträder tydligare.
Jag har testat olika sätt för att hitta mina bilder. Genom att utforska spel, kartor, monster och gamla skisser. När jag nu går igenom allt ytterligare en gång framträder ytterligare en tråd. Jag ville måla när detta projekt drog igång, men efter försök med detta känns det inte rätt. Jag kommer inte in i något "flow", ett "flow" som påminner om när jag till exempel är på en basketplan och glömmer tid och rum. Utan detta flöde har jag svårt att motivera mig att fortsätta. Så var hittar jag flödet?
Jag tittar på inlägget där jag började knyta ihop min säck av skisser och tänker på att teckna. När jag var liten kunde jag sitta i timtal med penna och papper. Jag tecknade nästan uteslutande av bilder från tidningar och liknande och hamnade antagligen i det "flow" jag nu söker. Mina föräldrar har alltid sagt att det var lätt att få mig sysselsatt som liten, det var bara att säga åt mig att gå och rita.
Så, jag tar nu mig tillbaka. Använder min inre karta och kompass för att gå tillbaka till ett vitt skrivbord fyllt med klistermärken på landsbygden i Gästrikland. Jag har hittat ett sätt att återigen tycka det är roligt att teckna. Att våga teckna som jag själv vill.
Vykorten spelar en stor roll. Drömmarna och längtan. Drömlandskap. Längtlandskap.
Verklighetsflykt.
Jag har testat olika sätt för att hitta mina bilder. Genom att utforska spel, kartor, monster och gamla skisser. När jag nu går igenom allt ytterligare en gång framträder ytterligare en tråd. Jag ville måla när detta projekt drog igång, men efter försök med detta känns det inte rätt. Jag kommer inte in i något "flow", ett "flow" som påminner om när jag till exempel är på en basketplan och glömmer tid och rum. Utan detta flöde har jag svårt att motivera mig att fortsätta. Så var hittar jag flödet?
Jag tittar på inlägget där jag började knyta ihop min säck av skisser och tänker på att teckna. När jag var liten kunde jag sitta i timtal med penna och papper. Jag tecknade nästan uteslutande av bilder från tidningar och liknande och hamnade antagligen i det "flow" jag nu söker. Mina föräldrar har alltid sagt att det var lätt att få mig sysselsatt som liten, det var bara att säga åt mig att gå och rita.
Så, jag tar nu mig tillbaka. Använder min inre karta och kompass för att gå tillbaka till ett vitt skrivbord fyllt med klistermärken på landsbygden i Gästrikland. Jag har hittat ett sätt att återigen tycka det är roligt att teckna. Att våga teckna som jag själv vill.
Vykorten spelar en stor roll. Drömmarna och längtan. Drömlandskap. Längtlandskap.
Verklighetsflykt.
tisdag 29 oktober 2013
Arbete, tisdag.
Nu är det snart målgång på gestaltningsarbetet. Jag har arbetat på flera olika sätt, mestadels undersökande och forskande vilket lett mig in på flera olika spår. Det senaste handlar alltså om verklighetsflykt, vykort ordet eskapism. Jag läste någonstans att eskapism kan ses som en försvarsmekanism hos människan, vilket känns rimligt. Att inte vara en del av verkligheten utan att vara någon annanstans i sinnet.
Jag började se på vykort och fick utav de oskrivna gamla vykorten jag köpte. Kan jag skapa en verklighetsflykt utav detta. Det jag jobbar med idag är att kombinera motiven på vykorten.
Här är mitt första exempel.
Jag valde två olika vykort till denna bild. Dels ett kort från The Britannia Club i Singapor där folk njuter av sin pool och dels ett där en fattig kinesisk familj tvättar.
Detta blir en tanke kring semester i andra länder, där hotellkomplexet ligger som en insluten oas i ett för övrigt fattigt område. Även detta blir en slags verklighetsflykt i just besöket på hotellkomplexet då man lätt kan blunda för de omgivningar i landet man befinner sig. Man flyr alltså verkligheten på två plan, dels sitt liv och vardag, samt verkligheten på den plats man befinner sig.
Jag är osäker på retuscheringen av bilden där jag valt att ge bilden ett filter av en målning för att återkoppla till mina bilder på mig själv där jag funderade kring ytans arkiv.
Jag började se på vykort och fick utav de oskrivna gamla vykorten jag köpte. Kan jag skapa en verklighetsflykt utav detta. Det jag jobbar med idag är att kombinera motiven på vykorten.
Här är mitt första exempel.
Jag valde två olika vykort till denna bild. Dels ett kort från The Britannia Club i Singapor där folk njuter av sin pool och dels ett där en fattig kinesisk familj tvättar.
Detta blir en tanke kring semester i andra länder, där hotellkomplexet ligger som en insluten oas i ett för övrigt fattigt område. Även detta blir en slags verklighetsflykt i just besöket på hotellkomplexet då man lätt kan blunda för de omgivningar i landet man befinner sig. Man flyr alltså verkligheten på två plan, dels sitt liv och vardag, samt verkligheten på den plats man befinner sig.
Jag är osäker på retuscheringen av bilden där jag valt att ge bilden ett filter av en målning för att återkoppla till mina bilder på mig själv där jag funderade kring ytans arkiv.
Samlare
I avdelningen "Samlare" stötte jag nyss på ett härligt exempel. I senaste numret av magasinet Filter kan man läsa ett reportage om 3 medelålders svenska män som samlade på fågelägg. Dessa var ägg från fridlysta fåglar, utdöda svenska fåglar osv. Till exempel hade en av samlarna ägg från 200 utav Sveriges 253 olika fågelarter. Dessa var prydligt märkta med art och datum och en av samlarna hade till och med byggt ett lönnrum för att förvara sin samling.
I alla fall, ett spännande reportage att läsa om maniska samlare.
I alla fall, ett spännande reportage att läsa om maniska samlare.
 |
| Ur Filter, nr 34 |
söndag 27 oktober 2013
Virtuell foto, del 2
 |
| Med hjälp av en nyinköpt cykel tog en cykeltur runt delar av spelet. |
 |
| Den största staden i spelet, Los Santos, fotograferat från El Burro Blv. |
 |
| "Ibland tänker jag på livet. " Chumash. |
 |
| "Prom Queen, 1971." Grand Senora Desert. |
 |
| "NPC (Non-playable Character) och havet. " Del Perro Beach. |
 |
| "En gång hade jag allt framför mig." Seaview Road. |
 |
| "Utan Titel." Route 68. |
 |
| "Utan Titel." Grand Senora Desert. |
 |
| "Me and my Mom." Dolouze Ave. |
 |
| "I see you" Dolouze Ave. |
Betydelselösa kort
När jag nu själv köper vykort på en secondhand-butik förlorar de sitt syfte. Jag antar att de redan gjort det när de hamnade på Myrornas. Deras ursprungliga syfte, att bevisa och hälsa att man är på en viss plats vid ett visst datum, har förlorats. Samtidigt tänker jag på hur de hamnat där de hamnat, oskrivna.
Någon har antagligen köpt vykort i tanken på att skicka dem, men sedan inte gjort det. Vad gör man då när man väl är "hemma" igen? Jo, antagligen hamnar de i en låda och/eller lämnas till en secondhand.
Dagens tanke var att jag skulle hitta redan skrivna och skickade vykort, men tyvärr gick jag lottlös i detta uppdrag. Kanske bättre lycka i morgon.
Nu funderar jag vad jag kan göra med dessa tomma.
tisdag 22 oktober 2013
Inför handledning
Eftersom jag flyr landet under två dagar kommer jag missa handledning som ni nu förhoppningsvis sitter på. Jag hade gärna varit med, så ni som ska titta på min blogg, ös gärna på med tankar och synpunkter.
Här kommer mina tankar kring Lotta och Moas arbete! Nu har jag kanske inte hunnit se era senaste uppdateringar men skriver något i alla fall och fyller på under helgen när jag är tillbaka i verkligheten.
Lotta:
Tycker det låter grymt att du hittat en tråd i dina tankar, nämligen skillnaden. Jag tänker på det överflödiga, som i degen som jäser och delen som ramlar utanför bunken. Är det skillnaden?
Tycker även din animerade film ser intressant ut och hoppas på att få se mer, vad som händer med fötterna. En till väldigt bra animerad serie som du kanske redan sett är Salad Fingers, (http://youtu.be/M3iOROuTuMA). Fint att med enkla medel skapa stämning och känslor.
Moa:
Även här skillnader? Virkning eller demonstrant?
Dina svävande dukar är vackra, behöver de en motpol för att visa på skillnaden? Hur skulle de se ut i en "hårdare" miljö? Betong, trä, utomhus?
Är kojan kvar i tankarna och de kollektiva minnena?
Tankarna kring minnen som livet gillar jag, såg senast igår ett avsnitt av serien Downton Abbey, där en butler satte ord på detta. Minns inte exakt, men något med att minnen är den samling man har med sig i döden, så det är väl det livet handlar om.
Som sagt, kommer återkomma med fler synpunkter på ert arbete under helgen.
Men nu flyr jag snart för att förhoppningsvis hitta något mer till mitt arbete. Eller så fortsätter jag fotografera det "icke-verkliga" i andra världar när jag är tillbaka.
Ha en bra handledning!
Här kommer mina tankar kring Lotta och Moas arbete! Nu har jag kanske inte hunnit se era senaste uppdateringar men skriver något i alla fall och fyller på under helgen när jag är tillbaka i verkligheten.
Lotta:
Tycker det låter grymt att du hittat en tråd i dina tankar, nämligen skillnaden. Jag tänker på det överflödiga, som i degen som jäser och delen som ramlar utanför bunken. Är det skillnaden?
Tycker även din animerade film ser intressant ut och hoppas på att få se mer, vad som händer med fötterna. En till väldigt bra animerad serie som du kanske redan sett är Salad Fingers, (http://youtu.be/M3iOROuTuMA). Fint att med enkla medel skapa stämning och känslor.
Moa:
Även här skillnader? Virkning eller demonstrant?
Dina svävande dukar är vackra, behöver de en motpol för att visa på skillnaden? Hur skulle de se ut i en "hårdare" miljö? Betong, trä, utomhus?
Är kojan kvar i tankarna och de kollektiva minnena?
Tankarna kring minnen som livet gillar jag, såg senast igår ett avsnitt av serien Downton Abbey, där en butler satte ord på detta. Minns inte exakt, men något med att minnen är den samling man har med sig i döden, så det är väl det livet handlar om.
Som sagt, kommer återkomma med fler synpunkter på ert arbete under helgen.
Men nu flyr jag snart för att förhoppningsvis hitta något mer till mitt arbete. Eller så fortsätter jag fotografera det "icke-verkliga" i andra världar när jag är tillbaka.
Ha en bra handledning!
Virtuell väntan
.jpg)
.jpg)
Röda Tråden
Som en del av min process stannar jag upp. Vad är det jag håller på med? Finns det något av alla dessa tankar som håller ihop det hela?
Ja, jag tror att det gör det.
Det började med kartor. Fortsatte med monster, tillbaka till kartor. Spelkartor, att drömma sig bort. Att vara i en annan värld för bara några timmar. En värld där jag är med, fast ändå inte.
Ja, jag tror att det gör det.
Det började med kartor. Fortsatte med monster, tillbaka till kartor. Spelkartor, att drömma sig bort. Att vara i en annan värld för bara några timmar. En värld där jag är med, fast ändå inte.
"Eskapism är verklighetsflykt. En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist.
I jämförelse med en persons "identitet" - som uttrycker hur personen tror sig vara, eller det tillstånd man önskar - är eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd. Se även mytomani." (Wikipedia)
När jag börjar tänka på detta kommer fler tankar. Jag har alltid älskat flygplatser och tågstationer. Känslan av att vara på väg någonstans eller bort från något. Som yngre ville jag bli sjöman. Mönstra på en båt som tog mig runt på världshaven, att inte vara fast på en plats.
Sedan barnsben har tv-spel varit en stor del av mitt liv och kanske beror detta på att jag när jag sätter mig och spelar försvinner in i en annan värld där jordliga ting inte spelar någon roll längre. Samma sak gäller nog mitt idrottande, då basket har varit livsviktigt för mig. Den stunden jag är på träning eller spelar match upphör allting annat. Fokus ligger endast på spelet och jag flyr verkligheten för en liten stund.
Så, från och med nu är mitt mina röda tråd "verklighetsflykt".
Vad passar då egentligen inte bättre än att fly verkligheten för några dagar, missa en handledning på torsdag, sätta mig på ett flyg i morgon och anlända två timmar senare i en helt ny stad. Kanske kan jag fånga något jag söker på resan dit, väl där, eller resan hem.
Detta känna i alla fall bra.
måndag 21 oktober 2013
Knyter ihop
Tiden som student börjar sakta, men säkert, lida mot sitt slut. Några veckor till och sen är denna tid över, ett kapitel i livet som tar slut. När man ska göra som Kungen och vända blad, tänker jag först se på bladen jag vänder. Åtskilliga anteckningar har gjorts under den här tiden och jag har skapat mig ett arkiv(!) av stödord, litteratur och föreläsningar att ta med mig. När jag nu sitter och går igenom de gamla anteckningarna finner jag ju så klart allt kludd. Böcer har fyllts av ord, men även av kluddande och skissande. Oftast, nästan alltid för mig, så stannar kluddet kvar i de gamla böckerna och blir bortglömt. Jag tänkte nu istället se vad som händer när kluddet får en ny plats. Går det att använda sig av det på något sätt?
Jag testar i alla fall. Här är ett litet urklipp.
Jag testar i alla fall. Här är ett litet urklipp.
fredag 18 oktober 2013
FREDAG
Så har ännu en vecka passerat utan att jag hunnit tänka på det. Förkylning, som fortfarande hänger sig kvar, har gjort mitt arbete ordentligt lidande. Det, plus annat skolarbete plus jobb gör processen med gestaltningen svårhanterlig. Jag börjar på ett spår och kör fast. Ytterligare ett, kör fast igen. Tar upp penna och papper, men det känns inte bra. Det som hittills känns bäst är självporträtten nedan. Jag vill göra något med dem eller utveckla dem, vet dock inte åt vilken riktning. Funderade om jag ska måla dessa, men vet inte vad det ger mig. Kanske är den där gyllene regeln om att man måste göra det ändå. Gör. Gör. Gör.
Jag har givit upp kartorna. Hittar ingen bra kompass till dem.
Monster och myter hänger sig kvar.
Går igenom mina kurskamraters bloggar för inspiration, vilket hjälper. Ser att fler sitter fast, vilket känns igen.
Upp på banan nu igen. Släpp sargen. Knyt skorna.
Jag har givit upp kartorna. Hittar ingen bra kompass till dem.
Monster och myter hänger sig kvar.
Går igenom mina kurskamraters bloggar för inspiration, vilket hjälper. Ser att fler sitter fast, vilket känns igen.
Upp på banan nu igen. Släpp sargen. Knyt skorna.
måndag 14 oktober 2013
Inkapslat
Som en referens till mina funderingar tänker jag över en bok jag läser just nu. Jag dundrar mig igenom Stephen Kings "Kupolen" , eller "Under the Dome" på originalspråk.
Helt plötsligt faller ett osynligt kraftfält ner över ett litet samhälle. Ingen kommer in eller ut och ingen vet var fältet kommer ifrån, vilket skapar förvirring, kaos, maktspel och för mig, tankar kring beväringen av minnen.
Jag tänker på min egen hemort, är den inkapslad för evigt av mina egna minnen? Hann jag ut innan kraftfältet stängde in mig? Som barn var orten allt, den kunde lika gärna varit inkapslad förutom husvagnssemester utanför kraftfältet. Hade husvagnen och Volvon krafter som inte kupolen kunde rå på?
Helt plötsligt faller ett osynligt kraftfält ner över ett litet samhälle. Ingen kommer in eller ut och ingen vet var fältet kommer ifrån, vilket skapar förvirring, kaos, maktspel och för mig, tankar kring beväringen av minnen.
Jag tänker på min egen hemort, är den inkapslad för evigt av mina egna minnen? Hann jag ut innan kraftfältet stängde in mig? Som barn var orten allt, den kunde lika gärna varit inkapslad förutom husvagnssemester utanför kraftfältet. Hade husvagnen och Volvon krafter som inte kupolen kunde rå på?
Inför handledning
På grund av sjukdom har arbetet gått långsamt. Tankeverksamheten börjar dock klarna, även om de många olika vägarna förvirrar mig ibland. Jag tycks återkomma till kartor, stigar och symboler som hjälpmedel för att förklara och förtydliga. Men trots detta har kartorna över mig själv inte lyckats framställas. Min hand kan inte rita upp gränserna då jag inte själv ser dem.
Monster och odjur var en annat spår. Dessa odjur som står vägen för mig själv eller någon annans framfart till en önskad destination, precis som på en äldre karta där havsmonster varnade resande om faror. Jag tänker att dessa monster finns både inom oss och utanför oss.
Jag återkom till mig själv, mina monster. Hur ser dessa ut, när kommer de fram och hur kan jag varna andra om dem. Jag funderar över symboler för dessa som markerar fara.
Nästa spår, mitt eget yttre arkiv. Denna tanken om kroppen som en karta, där minnen stannar för evigt i form av till exempel ärr, men även förändringar genom åren som gör att våra yttre kartor förändras. Jag håller just nu på att skissa självporträtt genom celler, som jag vill symboliserar det yttre skalet.
Men, såklart kom nya tankar i morse. Tillbaka till kartor och nu kartor där jag faktiskt kan rita upp de gränser, linjer och platser jag känner till. Det handlar om den plats där jag växte upp. Kartor över den lilla by jag spenderade min barndom i. Detta är något jag ska börja med efter dagens lektioner och ta med till handledningen i morgon för att få feedback från kamrater och lärare.
Jag känner dock igen min process hittills. Tusen tankar och lite svårt att välja en som jag för. Fullföljer inte hela rörelsen utan stannar halvvägs och börjar på något nytt. Nu börjar tiden säga åt mig att det är dags att välja väg, att fokusera på en sak. Kanske kan allt detta kombineras? Kanske är en kartbok över mig alla dessa saker?
Jag hoppas i alla fall att jag har med mig saker att visa i morgon, samtidigt som jag skrämmer bort min förkylning med ingefära.
Monster och odjur var en annat spår. Dessa odjur som står vägen för mig själv eller någon annans framfart till en önskad destination, precis som på en äldre karta där havsmonster varnade resande om faror. Jag tänker att dessa monster finns både inom oss och utanför oss.
Jag återkom till mig själv, mina monster. Hur ser dessa ut, när kommer de fram och hur kan jag varna andra om dem. Jag funderar över symboler för dessa som markerar fara.
Nästa spår, mitt eget yttre arkiv. Denna tanken om kroppen som en karta, där minnen stannar för evigt i form av till exempel ärr, men även förändringar genom åren som gör att våra yttre kartor förändras. Jag håller just nu på att skissa självporträtt genom celler, som jag vill symboliserar det yttre skalet.
Men, såklart kom nya tankar i morse. Tillbaka till kartor och nu kartor där jag faktiskt kan rita upp de gränser, linjer och platser jag känner till. Det handlar om den plats där jag växte upp. Kartor över den lilla by jag spenderade min barndom i. Detta är något jag ska börja med efter dagens lektioner och ta med till handledningen i morgon för att få feedback från kamrater och lärare.
Jag känner dock igen min process hittills. Tusen tankar och lite svårt att välja en som jag för. Fullföljer inte hela rörelsen utan stannar halvvägs och börjar på något nytt. Nu börjar tiden säga åt mig att det är dags att välja väg, att fokusera på en sak. Kanske kan allt detta kombineras? Kanske är en kartbok över mig alla dessa saker?
Jag hoppas i alla fall att jag har med mig saker att visa i morgon, samtidigt som jag skrämmer bort min förkylning med ingefära.
fredag 11 oktober 2013
Förkylningen
Så kom den till slut. Förkylningen.
Kanske inte den värsta i mannaminne, men ändå så pass att skoljobbet blir lidande. Har legat utslagen på soffan och försökt piska fram tankar kring gestaltningen men mest funderat över vilken smak på halstabletter jag istället vill ha.
Jag samlar fortfarande på tankar kring vad jag vill och ska göra. Just nu tänker jag på gamla kartor över spelvärldar. Spel var och är en stor del av min fritid och som barn var tanken på ett spels karta otroligt lockande. Man undrade om gömda platser, hemliga skatter och trollflöjtar som gjorde att en virvelvind förflyttade rörmokaren till nästa vattenvärld.
Utifrån detta kom jag att tänka på strategispel, där kartorna oftast är uppdelade i något som kan liknas celler. Dessa celler kan övertas eller användas som markör för att förflytta sin armé eller liknande.
Utifrån detta har jag funderat över mitt yttre arkiv istället för det inre. Det som människor ser direkt och jag funderar nu över detta yttre i form av celler. Celler som kan förflyttas för att strategiskt vinna spelet.
*Halstablett*
Så för att komma igång på riktigt så börjar jag med självporträtt. Jag tänker måleri. Har inte målat på flera år tror jag, men nu har jag äntligen ett arbetsrum med en radio. Där ska jag måla.
Kanske inte den värsta i mannaminne, men ändå så pass att skoljobbet blir lidande. Har legat utslagen på soffan och försökt piska fram tankar kring gestaltningen men mest funderat över vilken smak på halstabletter jag istället vill ha.
Jag samlar fortfarande på tankar kring vad jag vill och ska göra. Just nu tänker jag på gamla kartor över spelvärldar. Spel var och är en stor del av min fritid och som barn var tanken på ett spels karta otroligt lockande. Man undrade om gömda platser, hemliga skatter och trollflöjtar som gjorde att en virvelvind förflyttade rörmokaren till nästa vattenvärld.
Utifrån detta kom jag att tänka på strategispel, där kartorna oftast är uppdelade i något som kan liknas celler. Dessa celler kan övertas eller användas som markör för att förflytta sin armé eller liknande.
Utifrån detta har jag funderat över mitt yttre arkiv istället för det inre. Det som människor ser direkt och jag funderar nu över detta yttre i form av celler. Celler som kan förflyttas för att strategiskt vinna spelet.
*Halstablett*
Så för att komma igång på riktigt så börjar jag med självporträtt. Jag tänker måleri. Har inte målat på flera år tror jag, men nu har jag äntligen ett arbetsrum med en radio. Där ska jag måla.
söndag 6 oktober 2013
Monster från film
 |
| The Cabinet of Dr. Caligari (1920) |
 |
| Nosferatu (1922) |
 |
| Pan's Labyrinth (2006) |
 |
| The Phantom of the Opera (1925) |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)