Ja, jag tror att det gör det.
Det började med kartor. Fortsatte med monster, tillbaka till kartor. Spelkartor, att drömma sig bort. Att vara i en annan värld för bara några timmar. En värld där jag är med, fast ändå inte.
"Eskapism är verklighetsflykt. En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist.
I jämförelse med en persons "identitet" - som uttrycker hur personen tror sig vara, eller det tillstånd man önskar - är eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd. Se även mytomani." (Wikipedia)
När jag börjar tänka på detta kommer fler tankar. Jag har alltid älskat flygplatser och tågstationer. Känslan av att vara på väg någonstans eller bort från något. Som yngre ville jag bli sjöman. Mönstra på en båt som tog mig runt på världshaven, att inte vara fast på en plats.
Sedan barnsben har tv-spel varit en stor del av mitt liv och kanske beror detta på att jag när jag sätter mig och spelar försvinner in i en annan värld där jordliga ting inte spelar någon roll längre. Samma sak gäller nog mitt idrottande, då basket har varit livsviktigt för mig. Den stunden jag är på träning eller spelar match upphör allting annat. Fokus ligger endast på spelet och jag flyr verkligheten för en liten stund.
Så, från och med nu är mitt mina röda tråd "verklighetsflykt".
Vad passar då egentligen inte bättre än att fly verkligheten för några dagar, missa en handledning på torsdag, sätta mig på ett flyg i morgon och anlända två timmar senare i en helt ny stad. Kanske kan jag fånga något jag söker på resan dit, väl där, eller resan hem.
Detta känna i alla fall bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar