Men nu är tiden knapp. Om ett dygn ska den färdiga texten skickas till urkund och det arbetas frenetiskt med att finputsa den. Är jag nöjd? Njaa.
Det här har på alla sätt varit den svåraste uppgiften under hela utbildningen för mig, vilket kanske är normalt då det även blir den sista. Men texten har brottats rejält med mitt huvud under den här tiden, då den ska vara utformad på ett helt nytt sätt. Nu sätter nervositeten igång och jag undrar om det kommer räcka. De röster jag hör från övriga kurskamrater viskar lite detsamma och ingen känner sig säker. Kanske bra, kanske dåligt.
Min gestaltning börjar bli färdig i mitt huvud. Den kommer behövas göras på plats och jag hoppas det blir bra och kan visa hur mina tankar går. Genom att göra en installation/skulptur vill jag visa på en slags komplicerad identifikationsprocess som sker genom användandet av sociala medier idag.
Här kommer en skiss!
Fragment kommer krocka och ett nät av trådar som hjälper och stjälper vår syn på oss själva och världen utifrån våra digitala identiteter.
Nu måste jag fortsätta skriva på texten och kommer uppdatera bloggen mer när texten skickats till förfalskningsmästarna på urkund.
