Det jag menar med detta är, att jag låtit min hjärna hänga upp sig alldeles för mycket på textdelen, trots att jag inte börjat med den än. Under hela processen har jag tänkt att alla idéer jag kommer på, måste kunna förankras på ett bra sätt i textdelen. Detta tror jag har hämmat mig en del.
Men, för att komma till någon slags slutsats över vad jag arbetat med under dessa veckor så kan jag beskriva det som att koka soppa på en spik. Nu menar jag inte detta utefter ordspråkets egentliga betydelse, att man gör en soppa utav en "fattig" ingrediens, utan mer som att spiken är temat och soppan är alla dessa olika idéer jag arbetat med.
För ibland känns det som en soppa, om man ser till soppa som;
"-Ja du, det här var en riktigt soppa det...."
Jag påstår inte att jag är helt missnöjd med mitt arbete, eller att jag legat på latsidan under dessa veckor, utan bara att jag fortfarande rör om i kastrullen då och då. Men det är fortfarande samma ingredienser där i.
Det jag dock arbetat med hela tiden handlar om identitet och representation.
"Ordet representation betydde ursprungligen >>presentera igen>>, men fick genom senlatinets inverkan ganska snart betydelsen >>stå för>> - som när en bild >>står för>> personen som avbildats."
(J. Gripsrud, Mediekultur, Mediesamhälle, 2002, s.27)
Efter att ha fotograferat overkliga människor i ett spel, lekt en slags porträttfotograf i en fiktiv stad för att försöka fånga icke-levande människor, övergick tankarna till verkligheten. Jag öste ner saker i kvarnen och började mala för att se vilken sorts resultat jag skulle få. Film och Tv har en stor plats i mitt liv och intresse, vilket gjorde att jag ganska snabbt hittade titeln på mitt projekt,
"Har ni inte sett en människa?".
Det var något med den meningen, i samband med scenen i filmen den tar plats. som fångade mig. Vad är en människa? Hur framställer vi oss själva? Med koppling till citatet ovan började jag titta på människors profilbilder på Facebook. Vilken bild använder man? Varför och vad säger det om människan bakom profilen?
För att återkomma till början av detta inlägg har jag fastnat i dessa banor eftersom jag direkt kunde se mig själv skriva om detta i textdelen. Dels för att det vore intressant för mig själv, både som privatperson men även som bildlärare.
Jag vill inte riktigt släppa tecknandet. Den känslan av att sitta i timmar och bara "göra" är alldeles för lockande igen, så jag fortsätter med att avbilda profilbilder. Vad händer med dessa när de överförs till papper och tusch? Tanken är nu att detta ska utmynna i ett alster modell större, vilket påbörjas just nu, därav inga bilder, men dessa kommer läggas upp under morgondagen så ni eller någon kan ta del av dem.
Det flödesskrivningen har gett mig är en känsla av frihet. Jag försöker göra detta så ofta det går, även om det ibland tar emot mer än en blåsig morgon men minusgrader. Men när det väl släpper och bokstäverna bara ramlar ur mig, då är det otroligt spännande.
Nummer två som kommit ur detta är ytterligare en del till "Facebook-projektet", nämligen status. Precis som med människors profilbilder är statusuppdateringar en del av representationen av en människa. En sida av förpackningen. Det jag då gör med dessa just nu, är att skriva ner dem i min lilla bok, för att sedan använda dem till en egen text. En slags utveckling av flödesskrivningen, bara det att jag använder någon annans ord. Även detta kommer läggas upp mer av under helgen.
Så, jag tänker alltså fortsätta. Inte lägga allt åt sidan för att bara fokusera på textdelen, utan istället skriva utav bara *** och se vad detta tillför min gestaltning. Kanske landar jag i något helt annat i januari, det vet man aldrig.
Under mina praktikveckor har jag sett att det finns så mycket att lyfta med dagens elever i bild. Ämnet står och hostar på tomgång och känns ibland som att det helt på att lägga av. Samtidigt fullkomligt öser bildflöden över oss på alla olika sätt, även om det gäller att välja profilbild, använda rätt hashtag eller skicka en bild som endast går att se i några sekunder.
Hela tiden ska man representera sig själv, identifiera sig själv och andra. Men vad är jag?
Är detta jag? Mina markörer?
Min identitet? Vad representerar jag?
Jag vet att detta skulle vara det sista blogginlägget innan måndag. Men jag tänker nog göra fler.
Stäm mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar