Det här med texten

Det går väl framåt hoppas jag. Svårigheten är absolut formen på arbetet då jag är van vid "vanlig" uppsatsform. Det svåra ligger i att lita på det egna språket och känna att det okej att använda sina egna tankar och kopplingar mycket mer. Men samtidigt känns det trevligt att få vara lika kreativ med texten som med gestaltningen.
I morgon kommer jag lägga upp skiss på hur jag tänker att mitt arbete ska presenteras.

En kvick tanke

Som jag hade förutspått glider gestaltningen och textarbetet bra hand i hand. Nya tankar väcks hela tiden och nu är det bara tiden som sätter gränserna. Att hinna med att skriva och samtidigt arbeta på gestaltningen kräver mitt svett och det gör att bloggen blir lidande. Svårt att ha kvar ord i fingrarna efter arbetet med texten.
Men, jag arbetar vidare på teckningen där jag lyfter ut profilbilder och statusuppdateringar från Facebook. Från en verklighet till en annan eller samma?

Samtidigt har tankarna kring gestaltningen utvecklats och går mot en annan presentation. En slags tanke kring fragment, överblick, utlämnande, övervakning och sammansmältning. En referens till detta är ett kommande spel, Watchdogs. I detta spel har man som huvudkaraktär möjligheten att "hacka" människor genom sin mobiltelefon. Man kan inte ta över deras handlingar, men däremot få tillgång till en otrolig mängd information genom några knapptryck. Så som det redan fungerar i dag för de flesta.

Watchdogs

Dåligt bloggat

Tyvärr har bloggandet hamnat i skymundan för tillfället. Det är mycket text och tankar kring alla håll vilket gör att huvudet blir rörigt och saker glöms av. Lägg där till en internetlöst hem och frustration över leverantörer av detta så..

Men, nu är jag tillbaka och ska försöka blogga med full kraft under de sista veckorna.

Det jag gör just nu:

Texten byggs, rivs, repareras och rustas. Problemet hittills har varit att forma spetsen på den, att finna det riktiga dilemmat jag vill fånga med den, men tror jag är på god väg. Det handlar om att ett slags glapp mellan verklighet och verklighet just nu. Att användning av till exempel Facebook framställs som "trams" i skolan, när det enligt mig tvärtemot är en identitetskapande scen som inte går att bortse från. Samtidigt är det, som både min text och gestaltning ska belysa, ett verktyg för att se sig själv och andra som objekt.

Jag ska försöka återkomma med mer inom kort. Nu Lucia.

Det lite smått ironiska med...

....att sitta och skriva uppsats samt arbeta med gestaltning utan att ha egen tillgång till internet. Då arbetet handlar till största del om just internet.

Fragmenteringen

Med hjälp av bitar från ett flöde bygger jag upp mig själv.
Med hjälp av bitar från mig själv bygger jag upp mig själv igen.
Sedan är jag överallt.

Förflyttningen

Vad är det som händer när jag förflyttar de digitala identiteterna från Facebook till en annan plats? Vad finns under den digitala förpackningen om jag öppnar den?

En snabb tanke kring förpackningar

Work in Progress

En vanlig arbetsmetod inom popkonsten är att kontextförflytta och isolera objekt och symboler, eller kombinera dem med andra objekt.^{[1][4](wikipedia)}


Fullt kör just nu. Jag använder mig av Facebook och människors små förpackningar i den stora lådan som är datorn. Jag flyttar deras profilbilder till mitt eget, samt stjäl deras statusuppdateringar för att kombinera dessa till egna ord. Ja, ni fattar kanske.