Vad gör jag?

Man kan väl säga att mitt experiment lyckades. Jag försvann. Helt borta i några timmar och då talar jag inte om droger, utan jag försvann in i en annan värld som jag inte besökt på länge. Jag ritade, som man sa som barn.
Vad ska vi göra?
Ska vi rita?
Ja!

Men nu kommer den tunga stenen igen att det inte känns tillräckligt. Eller, är det teckningen eller utförandet som är viktigt för mig? Samtidigt finns det en spärr inom mig som säger att mina bilder är töntiga.

Men det som lyckades var ju trots allt att mina vykort kunde sätta igång något hos mig. Idag gick jag runt på andrahandsaffärer och samlade på mig fler. Vet dock inte om det blir som jag tänkt mig, själva bilder. Detta ständiga velande Henke! Jag blir galen.

Men mitt i mitt tecknande dyk nya bilder upp och då tillbaka till självporträtt. Varför slingrar jag mig hela tiden när det kommer till teknik? Det är ju ritandet jag tycker om mest, men gör det ändå aldrig. Använder kamera och dator för att göra bilder när jag kan sätta mig vid mitt skrivbord och försvinna.

Jag har i alla fall fler idéer angående porträttbilder som både kopplas till att rita samt en slags verklighet.

 Jag fortsätter och försvinner in i en annan värld ett tag i alla fall.

Går bakåt för att komma framåt

Jag gillar att gå tillbaka och se på min process för att komma vidare. Se vad jag tänkt och gjort för att hitta trådar som kan följas upp. Ofta finns där ett mönster som man inte ser direkt men som senare framträder tydligare.
Jag har testat olika sätt för att hitta mina bilder. Genom att utforska spel, kartor, monster och gamla skisser. När jag nu går igenom allt ytterligare en gång framträder ytterligare en tråd. Jag ville måla när detta projekt drog igång, men efter försök med detta känns det inte rätt. Jag kommer inte in i något "flow", ett "flow" som påminner om när jag till exempel är på en basketplan och glömmer tid och rum. Utan detta flöde har jag svårt att motivera mig att fortsätta. Så var hittar jag flödet?

Jag tittar på inlägget där jag började knyta ihop min säck av skisser och tänker på att teckna. När jag var liten kunde jag sitta i timtal med penna och papper. Jag tecknade nästan uteslutande av bilder från tidningar och liknande och hamnade antagligen i det "flow" jag nu söker. Mina föräldrar har alltid sagt att det var lätt att få mig sysselsatt som liten, det var bara att säga åt mig att gå och rita.

Så, jag tar nu mig tillbaka. Använder min inre karta och kompass för att gå tillbaka till ett vitt skrivbord fyllt med klistermärken på landsbygden i Gästrikland. Jag har hittat ett sätt att återigen tycka det är roligt att teckna. Att våga teckna som jag själv vill.
Vykorten spelar en stor roll. Drömmarna och längtan. Drömlandskap. Längtlandskap.
Verklighetsflykt.

Arbete, tisdag.

Nu är det snart målgång på gestaltningsarbetet. Jag har arbetat på flera olika sätt, mestadels undersökande och forskande vilket lett mig in på flera olika spår. Det senaste handlar alltså om verklighetsflykt, vykort ordet eskapism. Jag läste någonstans att eskapism kan ses som en försvarsmekanism hos människan, vilket känns rimligt. Att inte vara en del av verkligheten utan att vara någon annanstans i sinnet.
Jag började se på vykort och fick utav de oskrivna gamla vykorten jag köpte. Kan jag skapa en verklighetsflykt utav detta. Det jag jobbar med idag är att kombinera motiven på vykorten.
Här är mitt första exempel.

Jag valde två olika vykort till denna bild. Dels ett kort från The Britannia Club i Singapor där folk njuter av sin pool och dels ett där en fattig kinesisk familj tvättar.
Detta blir en tanke kring semester i andra länder, där hotellkomplexet ligger som en insluten oas i ett för övrigt fattigt område. Även detta blir en slags verklighetsflykt i just besöket på hotellkomplexet då man lätt kan blunda för de omgivningar i landet man befinner sig. Man flyr alltså verkligheten på två plan, dels sitt liv och vardag, samt verkligheten på den plats man befinner sig.
Jag är osäker på retuscheringen av bilden där jag valt att ge bilden ett filter av en målning för att återkoppla till mina bilder på mig själv där jag funderade kring ytans arkiv.

Samlare

I avdelningen "Samlare" stötte jag nyss på ett härligt exempel. I senaste numret av magasinet Filter kan man läsa ett reportage om 3 medelålders svenska män som samlade på fågelägg. Dessa var ägg från fridlysta fåglar, utdöda svenska fåglar osv. Till exempel hade en av samlarna ägg från 200 utav Sveriges 253 olika fågelarter. Dessa var prydligt märkta med art och datum och en av samlarna hade till och med byggt ett lönnrum för att förvara sin samling.
I alla fall, ett spännande reportage att läsa om maniska samlare.

Ur Filter, nr 34

Virtuell foto, del 2

Idag gjorde jag en ny resa i online-världen med min kamera. Den riktiga tiden och rummet fick stå till sidan för en fotodag i en fiktiv värld.

Med hjälp av en nyinköpt cykel tog en cykeltur runt delar av spelet.

Den största staden i spelet, Los Santos, fotograferat från El Burro Blv.

"Ibland tänker jag på livet. "
Chumash.

"Prom Queen, 1971."
Grand Senora Desert.

"NPC (Non-playable Character) och havet. "
Del Perro Beach.

"En gång hade jag allt framför mig."
Seaview Road.

"Utan Titel."
Route 68.

"Utan Titel."
Grand Senora Desert.

"Me and my Mom."
Dolouze Ave.

"I see you"
Dolouze Ave.

Betydelselösa kort

Jag har tänkt mycket på vykort de sista dagarna. Detta efter en resa jag gjorde förra veckan och efter mina tankar kring ordet eskapism.
När jag nu själv köper vykort på en secondhand-butik förlorar de sitt syfte. Jag antar att de redan gjort det när de hamnade på Myrornas. Deras ursprungliga syfte, att bevisa och hälsa att man är på en viss plats vid ett visst datum, har förlorats. Samtidigt tänker jag på hur de hamnat där de hamnat, oskrivna.
Någon har antagligen köpt vykort i tanken på att skicka dem, men sedan inte gjort det. Vad gör man då när man väl är "hemma" igen? Jo, antagligen hamnar de i en låda och/eller lämnas till en secondhand.


Dagens tanke var att jag skulle hitta redan skrivna och skickade vykort, men tyvärr gick jag lottlös i detta uppdrag. Kanske bättre lycka i morgon.
Nu funderar jag vad jag kan göra med dessa tomma.

Inför handledning

Eftersom jag flyr landet under två dagar kommer jag missa handledning som ni nu förhoppningsvis sitter på. Jag hade gärna varit med, så ni som ska titta på min blogg, ös gärna på med tankar och synpunkter.
Här kommer mina tankar kring Lotta och Moas arbete! Nu har jag kanske inte hunnit se era senaste uppdateringar men skriver något i alla fall och fyller på under helgen när jag är tillbaka i verkligheten.

Lotta:
Tycker det låter grymt att du hittat en tråd i dina tankar, nämligen skillnaden. Jag tänker på det överflödiga, som i degen som jäser och delen som ramlar utanför bunken. Är det skillnaden?
Tycker även din animerade film ser intressant ut och hoppas på att få se mer, vad som händer med fötterna. En till väldigt bra animerad serie som du kanske redan sett är Salad Fingers, (http://youtu.be/M3iOROuTuMA). Fint att med enkla medel skapa stämning och känslor.


Moa:
Även här skillnader? Virkning eller demonstrant?
Dina svävande dukar är vackra, behöver de en motpol för att visa på skillnaden? Hur skulle de se ut i en "hårdare" miljö? Betong, trä, utomhus?
Är kojan kvar i tankarna och de kollektiva minnena?
Tankarna kring minnen som livet gillar jag, såg senast igår ett avsnitt av serien Downton Abbey, där en butler satte ord på detta. Minns inte exakt, men något med att minnen är den samling man har med sig i döden, så det är väl det livet handlar om.

Som sagt, kommer återkomma med fler synpunkter på ert arbete under helgen.

Men nu flyr jag snart för att förhoppningsvis hitta något mer till mitt arbete. Eller så fortsätter jag fotografera det "icke-verkliga" i andra världar när jag är tillbaka.
Ha en bra handledning!

Virtuell väntan

Foton tagna med en virtuell kamera i Grand Theft Auto 5. I den öppna världen trängs både spelare som skapat karaktärer och programmerade "människor". När man går runt i världen ser man otroliga detaljer vilka man kan fånga med en kamera man har i spelet. För mig, en verklighetsflykt och intressant fotoprojekt.

Röda Tråden

Som en del av min process stannar jag upp. Vad är det jag håller på med? Finns det något av alla dessa tankar som håller ihop det hela?
Ja, jag tror att det gör det.

Det började med kartor. Fortsatte med monster, tillbaka till kartor. Spelkartor, att drömma sig bort. Att vara i en annan värld för bara några timmar. En värld där jag är med, fast ändå inte.

"Eskapism är verklighetsflykt. En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist.

I jämförelse med en persons "identitet" - som uttrycker hur personen tror sig vara, eller det tillstånd man önskar - är eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd. Se även mytomani." (Wikipedia)

När jag börjar tänka på detta kommer fler tankar. Jag har alltid älskat flygplatser och tågstationer. Känslan av att vara på väg någonstans eller bort från något. Som yngre ville jag bli sjöman. Mönstra på en båt som tog mig runt på världshaven, att inte vara fast på en plats. 

Sedan barnsben har tv-spel varit en stor del av mitt liv och kanske beror detta på att jag när jag sätter mig och spelar försvinner in i en annan värld där jordliga ting inte spelar någon roll längre. Samma sak gäller nog mitt idrottande, då basket har varit livsviktigt för mig. Den stunden jag är på träning eller spelar match upphör allting annat. Fokus ligger endast på spelet och jag flyr verkligheten för en liten stund. 

Så, från och med nu är mitt mina röda tråd "verklighetsflykt".

Vad passar då egentligen inte bättre än att fly verkligheten för några dagar, missa en handledning på torsdag, sätta mig på ett flyg i morgon och anlända två timmar senare i en helt ny stad. Kanske kan jag fånga något jag söker på resan dit, väl där, eller resan hem. 

Detta känna i alla fall bra. 

Knyter ihop

Tiden som student börjar sakta, men säkert, lida mot sitt slut. Några veckor till och sen är denna tid över, ett kapitel i livet som tar slut. När man ska göra som Kungen och vända blad, tänker jag först se på bladen jag vänder. Åtskilliga anteckningar har gjorts under den här tiden och jag har skapat mig ett arkiv(!) av stödord, litteratur och föreläsningar att ta med mig. När jag nu sitter och går igenom de gamla anteckningarna finner jag ju så klart allt kludd. Böcer har fyllts av ord, men även av kluddande och skissande. Oftast, nästan alltid för mig, så stannar kluddet kvar i de gamla böckerna och blir bortglömt. Jag tänkte nu istället se vad som händer när kluddet får en ny plats. Går det att använda sig av det på något sätt?

Jag testar i alla fall. Här är ett litet urklipp.

FREDAG

Så har ännu en vecka passerat utan att jag hunnit tänka på det. Förkylning, som fortfarande hänger sig kvar, har gjort mitt arbete ordentligt lidande. Det, plus annat skolarbete plus jobb gör processen med gestaltningen svårhanterlig. Jag börjar på ett spår och kör fast. Ytterligare ett, kör fast igen. Tar upp penna och papper, men det känns inte bra. Det som hittills känns bäst är självporträtten nedan. Jag vill göra något med dem eller utveckla dem, vet dock inte åt vilken riktning. Funderade om jag ska måla dessa, men vet inte vad det ger mig. Kanske är den där gyllene regeln om att man måste göra det ändå. Gör. Gör. Gör.

Jag har givit upp kartorna. Hittar ingen bra kompass till dem.

Monster och myter hänger sig kvar.

Går igenom mina kurskamraters bloggar för inspiration, vilket hjälper. Ser att fler sitter fast, vilket känns igen.
Upp på banan nu igen. Släpp sargen. Knyt skorna.

Ytans arkiv

Inkapslat

Som en referens till mina funderingar tänker jag över en bok jag läser just nu. Jag dundrar mig igenom Stephen Kings "Kupolen" , eller "Under the Dome" på originalspråk.

Helt plötsligt faller ett osynligt kraftfält ner över ett litet samhälle. Ingen kommer in eller ut och ingen vet var fältet kommer ifrån, vilket skapar förvirring, kaos, maktspel och för mig, tankar kring beväringen av minnen.
Jag tänker på min egen hemort, är den inkapslad för evigt av mina egna minnen? Hann jag ut innan kraftfältet stängde in mig? Som barn var orten allt, den kunde lika gärna varit inkapslad förutom husvagnssemester utanför kraftfältet. Hade husvagnen och Volvon krafter som inte kupolen kunde rå på?

Inför handledning

På grund av sjukdom har arbetet gått långsamt. Tankeverksamheten börjar dock klarna, även om de många olika vägarna förvirrar mig ibland. Jag tycks återkomma till kartor, stigar och symboler som hjälpmedel för att förklara och förtydliga. Men trots detta har kartorna över mig själv inte lyckats framställas. Min hand kan inte rita upp gränserna då jag inte själv ser dem.
Monster och odjur var en annat spår. Dessa odjur som står vägen för mig själv eller någon annans framfart till en önskad destination, precis som på en äldre karta där havsmonster varnade resande om faror. Jag tänker att dessa monster finns både inom oss och utanför oss.

Jag återkom till mig själv, mina monster. Hur ser dessa ut, när kommer de fram och hur kan jag varna andra om dem. Jag funderar över symboler för dessa som markerar fara.

Nästa spår, mitt eget yttre arkiv. Denna tanken om kroppen som en karta, där minnen stannar för evigt i form av till exempel ärr, men även förändringar genom åren som gör att våra yttre kartor förändras. Jag håller just nu på att skissa självporträtt genom celler, som jag vill symboliserar det yttre skalet.

Men, såklart kom nya tankar i morse. Tillbaka till kartor och nu kartor där jag faktiskt kan rita upp de gränser, linjer och platser jag känner till. Det handlar om den plats där jag växte upp. Kartor över den lilla by jag spenderade min barndom i. Detta är något jag ska börja med efter dagens lektioner och ta med till handledningen i morgon för att få feedback från kamrater och lärare.

Jag känner dock igen min process hittills. Tusen tankar och lite svårt att välja en som jag för. Fullföljer inte hela rörelsen utan stannar halvvägs och börjar på något nytt. Nu börjar tiden säga åt mig att det är dags att välja väg, att fokusera på en sak. Kanske kan allt detta kombineras? Kanske är en kartbok över mig alla dessa saker?
Jag hoppas i alla fall att jag har med mig saker att visa i morgon, samtidigt som jag skrämmer bort min förkylning med ingefära.

Förkylningen

Så kom den till slut. Förkylningen.
Kanske inte den värsta i mannaminne, men ändå så pass att skoljobbet blir lidande. Har legat utslagen på soffan och försökt piska fram tankar kring gestaltningen men mest funderat över vilken smak på halstabletter jag istället vill ha.

Jag samlar fortfarande på tankar kring vad jag vill och ska göra. Just nu tänker jag på gamla kartor över spelvärldar. Spel var och är en stor del av min fritid och som barn var tanken på ett spels karta otroligt lockande. Man undrade om gömda platser, hemliga skatter och trollflöjtar som gjorde att en virvelvind förflyttade rörmokaren till nästa vattenvärld.
Utifrån detta kom jag att tänka på strategispel, där kartorna oftast är uppdelade i något som kan liknas celler. Dessa celler kan övertas eller användas som markör för att förflytta sin armé eller liknande.
Utifrån detta har jag funderat över mitt yttre arkiv istället för det inre. Det som människor ser direkt och jag funderar nu över detta yttre i form av celler. Celler som kan förflyttas för att strategiskt vinna spelet.

*Halstablett*

Så för att komma igång på riktigt så börjar jag med självporträtt. Jag tänker måleri. Har inte målat på flera år tror jag, men nu har jag äntligen ett arbetsrum med en radio. Där ska jag måla.

En tanke i bild

Monster från film

The Cabinet of Dr. Caligari (1920)

Nosferatu (1922) 

Pan's Labyrinth (2006) 

The Phantom of the Opera (1925)

Sidospår eller Huvudspår

Monster

Ett monster är en fiktiv varelse som inte tillhör någon känd art. Adjektivet "monstruös" kan beskriva grymhet, ondska eller inhuman styrka. Ordet kan härledas till latinet genom ord som monstrum, monstros, och ytterst till det latinska infinitivet monere, "att varna". Monster kan också betyda "stor och elak".

Ibland använder man ordet monster om någon person för att betona att personen i fråga inte visar hänsyn till andra människor eller varelser.

Monster har olika betydelser:

• Monster, sång av Lady Gaga.
• Monster, svensk musikgrupp.
• Monster, musikalbum av R.E.M. från 1994.
• Monster, amerikansk film från 2003.
• Monster, internationellt söktjänst för jobb.
• Monster Energy, energidryck marknadsförd av Hansen Natural.
• Monster, musikalbum av Oomph! från 2008.
• Musikalbum av [Mimikry
• Jonas "Monstret" Gustavsson, svensk ishockeymålvakt

Anledningen till detta spår är mitt utforskande av kartor och framför allt de äldre som till exempel Carta Marina som innehåller väldigt många odjur. Jag tänker på hur dessa bilder uppstod och vi idag inte har några monster längre, i alla fall inte synliga, om vi inte talar om att benämna en människa som ett monster. Men vid tanken på att rita kartor över mitt inre dyker tanken på mina inre monster upp och jag lockas till att undersöka detta. 

Kartografi

"Kartografi har funnits i princip lika länge som människan. Det har alltid funnits ett behov av att beskriva området som finns omkring en, från enkla beskrivningar på stenåldern från boplatsen till jaktplatsen, till stora världskartor som först kunnat skapas under senare tid."

(Wikipedia, där nästan allt nedan är klippt från.)

"Kartografer är personer som är specialiserade på framställning av kartor."

Den ptolemaiska, geocentriska modellen av universum på en karta av den portugisiska kosmografen och kartografen Bartolomeu Velho, 1568.

Piri Reis, 1513

Världskartans form varierar starkt med valet av kartprojektion.

En kartprojektion är en matematisk avbildning av den krökta jordytan på en plan karta. Eftersom man inte kan avbilda en krökt yta på en plan blir det alltid olika avbildningsfel. På grund av att olika kartprojektioner har olika egenskaper måste man anpassa valet av projektion efter kartans användning.

Carta Marina, 1539.
I Kungliga biblioteket finns ett exemplar av Lafreris Carta marina (1572) som är kolorerad. Koloreringen anses vara samtida med kartan.

ATLAS
Gestalten Atlas brukar betraktas som en poetisk omskrivning för principen att bergen bär himlen. Traditionellt har Atlasbergen i nordvästra Afrika sagts vara den plats där Atlas bär upp himlavalvet.
Den holländska kartografen Gerhard Mercator myntade ordet ”atlas” i betydelsen kartbok.Kartbok, atlas, är en speciell bok med kartor samlade. Ofta brukar en kartbok ha en samling kartor som berör hela världen (världsatlas) men det är också vanligt med kartböcker som enbart berör en viss världsdel eller ett enda land. De sistnämnda brukar då ha mer detaljerade kartor för olika delar av det land som kartboken berör. Det är också vanligt att bilkartor samlas i kartböcker, medan en världsatlas inte behöver innehålla så mycket specifik information

Jag står fortfarande med torra fötter

En karta sedd från fel håll blir även det en karta. Utan Norr eller andra väderstreck blir kartan då obrukbar?

Jag simmar inte än, utan står beredd. Fastnat i tanken kring mitt eget arkiv, hur det ser ut och vad det fyller för funktion. Hur sparas min information?
Första tanken var en slags fabrik. En stor grå, med höga skorstenar som bolmar ut svart rök på grund av produktionen innanför de tjocka väggarna. Saker förs in genom höga portar, kommer ut som någonting annat. Arbetet fortgår där inne, trots vilda strejker och långa pauser ibland. Men fabriken stretar på så himlen färgas av dess rök.

Efter min tankekarta kring ordet arkiv fylls mitt huvud med kartor. Att vara en kartritare som hela tiden försöker rita den perfekta kartan över mig själv, men som dock aldrig blir färdig. Nya gränser uppstår, gamla får ritas om och nya odjur från djupet upptäcks medan gamla bestar besegras och begravs.

Att simma i förvirringen

Vad är mitt arkiv? Vad är ett arkiv?
Vad ska gestaltningen mynna ut i? Hur ska jag göra? Fortsätta simma eller leta reda på en strand eller flotte? Har jag ens dykt i eller står jag torr på land?