Att det känns så svårt att bara "vara" i stadsmiljön. Det finns hela tiden ett driv att göra något, en väntan på något. Att vänta utan syfte blir till ingenting.
"Vad gör du?"
"Ingenting."
Sätter mig ner på en gånggata trafikerad av cyklister och fotgängare. Alla på väg någonstans eller bort från någonting. Gånggatans syfte, att leda människor till platser, fungerar som det ska. Jag iakttar.
Människorna blir till skuggor som glider förbi mig.
SKUGGOR
The First Thing You See.
"Start a collection based on the first found object you see on your walk"
Det första jag ser är en hund. Jag vill inte samla på hundar. Det som händer sedan är uppenbart. Jag ser mig omkring för att "hitta" något, då en människa räcker mig ett kort.
Reklam.
HAVANA - Espresso & Juice Bar
Mitt samlande kan börja, men vad är det jag ska samla på? Reklam? Saker jag kan få gratis? Inga objekt är gratis, förutom skräp. Eller löven på marken.
Eller lukterna. Bilderna. Känslorna.
Kanske är det en ledtråd. En upplysning om en intressant plats.
Jag har inga pengar med mig på mitt utforskande. Kan inte gå in, eftersom platsen kräver pengar.
Med detta i tankarna går jag vidare.
Funderar över väntandet igen. Ställer mig tillsammans med andra "medväntare". Vi gör samma sak tillsammans men ändå själva. Ett tyst väntande. De andra människorna vet inte att jag bara gör detta på låtsas, att jag infiltrerar deras aktivitet. När deras väntan är över flyttar jag mig till andra som väntar.
VÄNTA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar