Fredag (I efterhand)

Dagens uppgift var att "ta med din lilla vän". Jag spenderade någon timme på att fundera på vem min lilla vän är och vad som menades med det. Men vid det här laget borde jag väl veta att man aldrig kan veta vad som menas med saker och ting på HDK, så jag tog helt enkelt med något som varit min vän väldigt länge.

Säg hej till Spalding, en väldigt nära bekant till mig.

Spalding, inte att förväxla med Wilson, har varit min kamrat sedan jag var i 8-års åldern. På den tiden och några år framöver följde den med mig överallt. I ur och skur studsade den mot asfalt, jord, snö och grus. Jag fick lära mig kontrollera Spalding genom overkligt många timmars övande men trägen vinner och till slut kunde jag visa upp våra trix för andra. 

Så självklart skulle Spalding få följa med till skolan under fredagen och väl där fick vi veta att vi skulle byta plats med varandra. Jag skulle ta Spaldings ögon och perspektiv. 

Nu fungerar inte bildöverföringen som jag önskar, så endast två bilder ville hamna här på bloggen. Men, genom Spalding fick jag se området med nya ögon. Att sätta sig på huk mitt på gatan och se världen från det perspektivet var det väldigt längesen jag gjorde. Bilarna blev större, mer skräckinjagande. Människor såg ner på mig på ett helt nytt sätt och asfalten kändes hårdare där den låg några centimeter i från mig. 

Detta har Spalding antagligen sett alldeles för många gånger.